Skriva av sig-tråden

_{Skrivet av Borttagen:}


Same! När vi hade genusdag med föreläsning fick man höra "vi tänker inte gå på jävla feminist skit" - undrar vilka som verkligen HADE behövt gå. -.- Det blir nästan sådär att lärarna hade behövt köra med "suprise-tema-dagar" typ så att folk dyker upp.
När Fredde Reinfeldt kom till vår skola däremot, protesterade folk utanför aulan och många stannade hemma, DET kan jag förstå men aa, det är ju av helt andra skäl. ;D

_{Skrivet av Siriusis:}
En tjej i min klass förlorade sin morfar idag och förlorade sin pappa för tre år sedan. Hon skriver hela tiden på facebook "saknar dig pappa o morfar ♥3" och blir lätt irriterad på det. Jag har förlorat folk nära mig, jag vet hur det känns. Men jag har en liten nyhet till dig vännen, FOLK DÖR. Man kan inte göra något åt det. Den här tjejen som jag pratar om är bara en stor pain in the ass. Hon går runt och är en stor jävla besserwisser. ÅHHH ÄR SÅ JÄVLA GLAD ATT KARMAN HAR BITIT HENNE I BAKEN. Om man ska tala sanning så bryr jag mig inte om att hennes pappa o morfar har dött, jag kände dom inte. Visst, jag känner lite sympati för henne men inte mycket. Hon och hennes familj kan inte hjälpa vår, so why would i care? Nu, kom inte och tro att jag är en kallhjärtad jävel som inte bryr sig om någon. Jag är arrogant och narcissistisk men jag är inte kallhjärtad. De som verkligen är mina vänner ( and folks, jag manipulerar bara dom som jag inte bryr mig ett skit om ) skyddar jag med näbbar och klor och de som kröker ett hår på deras huvud får springa snabbt.
Döm mig inte för att jag inte bryr mig över personer som aldrig har brytt sig om mig. Döm mig inte för att jag inte bryr mig om personer som inte ens vet att jag existerar.
Tack o hej.

_{Skrivet av Fellrendión:}
Jag tycker inte om mitt liv. Inte så att jag vill dö, för det vill jag inte heller.

Det jag då vill är att flyga iväg till en plats där man kan få må bra och inte bo i detta helvete där jag tvingas lida att bo med min bror jag hatar och min klass. Min lycka skadas av att vara i deras närhet.
Inte en endaste dag går utan att den ska förstöras av dem.

Sen är man hatad av alla och jag hatar dem tillbaka. Min värld är alldeles för hatisk och det är inte kul att vara oförstådd för att vara sig själv eller för orsaker man inte kan hjälpa.

_{Skrivet av Borttagen:}


I det här läget dömer jag dig. Jag tycker dessutom att du dömer dig själv till att bli uppfattad som kallhjärtad - för den här tjejen har för i helvete förlorat sin pappa och sin morfar - två av de personer hon kanske älskade mest i hela världen. Och du kan inte tänka dig hur det skulle varit om du var i hennes situation? Inte? Förlåt, men jag kan inte se dig som något annat än kallhjärtad och framför allt respektlös. Att du inte kan låta henne hantera sin sorg på sitt sätt är en sak, men att sedan också påstå att det är rätt åt henne att det blev som det blev? Tänkte du ens på vad du skrev?

Min respekt för dig försvann all världens väg - inte för att det spelar någon roll för någon som inte bryr sig ett dugg om vad andra människor tänker eller känner.

_{Skrivet av Ginny_Power:}

_{Skrivet av Myling:}


"Blackfish" är en fantastisk film! Se den!
Jag vet hur det känns, jag har varit på delfinshower som liten och sett en späckhuggare i fångenskap när jag var liten. Dock har jag alltid föredragit dem i det vilda pga min totala empati, de kändes inte riktiga/glada i fångenskap. Visade min mor dokumentären "Lolita; a slave to entertainment" för några år sedan (det var späckhuggaren vi såg) och hon grät och grät och sa "usch hur kunde jag stödja detta?" och jag tröstade henne och sa det jag kommer säga till dig nu; Du visste inte. Du VISSTE inte och kan inte slå dig själv för det. Det du kan göra är att utbilda dig på området, lära andra, berätta för folk!

Jag är sjukt aktiv i späckhuggarnas frihetskamp!! Jag kan länka dig till tusen sidor, dokumentärer, hjälporganisationer och liknande om du vill vara med och slåss för deras frihet och välmående