Life - Lupple & Medi PRS

"Det är klart jag vill ha en filt. Jag börjar frysa faktiskt." Sa hon och huttrade.
"Så hur kom varulvarna till?"

Han la en filt omkring henne och skrattade lågt åt hennes fråga. "Åh älskade. "Började han med Rose hade hoppat till. "Åh berätta, berätta. Vid elden." Tjöt hon lyckligt och Gabriel skrattade lågt.

Hon tog Rose i famnen och nickade.
"Ja nu berättar du för oss. Jag vet inte och jag tror Rose behöver en godnattsaga egentligen.."

Gabriel kysste Olivias kind och pussade Rose på huvudet. "Det var flera tusen års sen." Började han stilla. "Som första stammen uppstod. Vad vi kan spåra. " Förklarade han lugnt. "Det var en stor grupp människor som bodde på en plats, ungefär som vår by. "Log han. "Deras gud var månen. "Förklarade han. "De trodde den gav kraft till skogen, till deras hem. Deras hövding var en mycket vis man som alla älskade." Log han. Rose lyssnade lyckligt på sagan och kröp mysigt upp i Olivias famn.

Hon såg på Gabriel medan hon rättade till filten så Rose hade över sig. Hon ville fråga en sak men lät bli.

Molly log och lutade sig mot David och såg på honom.
"Älskar den här."

Han märkte att flera runt bordet hade tystnat. Gabriel visste att han var duktig på att berätta historierna, han hade inte direkt något val. Han harklade sig. "Men det fanns en mycket elak man som bodde på ett sämre ställe. Inte långt ifrån den första hövdingen och han var grön av avundsjuka på hövdingens folk och dess välstånd." Förklarade han och skiftade sitt tonläge. "Så en fullmåne smög han sig till hövdingen och satte en kniv i hans hjärta. Den älskade hövdingen dog och folket sörjde. De var arga och i sorg så de bad till månen om verktygen för att kunna hämnas sin kloka hövding. Trots att hövdingen alltid sagt att våld är inte vår väg. Men de bad och bad och månen lyssnade. Månen gav dem verktygen de behövde. Klor som en varg, tänder som en varg, snabbhet, styrka. Snart var folket mer varg än människa. De kunde inte tala med varandra, de kunde inte ta hand om sina grödor eller sina barn. Och snart började folket slåss, med varandra. När hövdingens son var nära att bli dödad så uppenbarade sig deras visa hövding och gav dem ett val. Att utkräva sin hämnd och förbli vargar för evigt eller att avstå från hämnden och få möjligheten att skifta tillbaka. Folket sansade sig och valde att avstå hämnden. Och de lärde sig att åter bli människor men kunde fortfarande vara varg när de ville." Log han och barnen satt som på nålar. Alla utom Rose som hade somnat. "När de några dagar senare råkade möta mannen som dödat deras hövding förstod de varför han gjort ett så hemskt dåd. Hans barn svalt och deras hövding ville inte utbyta handel eftersom mannen inte kunde ge något i gengäld." Avslutade han stilla.

Hon lyssnade och hon såg sedan ner på Rose och såg sedan upp.
"Så det här är orginalstammen?" Frågade hon och svalde.
"Det låter hemskt. Man varför bad han inte bara om hjälp. Det handlar om att ta hand om varandra."

"Det är våra förfäder." Log han ärligt. Gabriel log mjukt. "Som historian säger, den vise hövdingen ville inte ha byteshandel eftersom mannen inte hade något eget. "Sa han stilla. "Det är en sorglig historia. Men vi lär av vårt förflutna. Ingen ska gå hungrig, har du någon mat så ska du dela med dig." Sa han stilla på deras språk och alla nickade instämmande och Frej översatte till Olivia med ett mjukt leende.

"Det var det jag menade. Varför kunde de inte bara dela med sig? Om mannen verkligen var illa ute." Hon såg på Rose med ett ömt leende.
"Ingen ska få gå hungrig."

Gabriel skrattade med ett roat leende. "Antagligen för att han inte var särskilt vis." Svarade han leendes.