Skriva av sig-tråden

_{Skrivet av Chaemy:}

Du måste ta fram det bästa ur det själv, och du kommer att bli stolt över dig själv. DET VET JAG. Till och med jag har lyckats med det, och nu är jag en glad, stolt, självsäker, rolig, det finns massor.

Vill du berätta vad som hänt?

_{Skrivet av the marauder:}


Jag har mest bara haft en dålig dag. Jag har något som kallas selektiv mutism, vilket typ betyder att jag är jätte-super-duper-mega-blyg i vissa situationer. Jag har jättesvårt att prata med folk på ställen som till exempel skolan (när jag är hemma däremot, kan jag prata hur bra som helst). Tänk dig att det är som att varje gång du försöker säga något så känns det bokstavligt talat som att du kommer dö. Du får panik, ditt hjärta börjar slå jättefort och hela din kropp säger åt dig att bara fly, fly, fly, för det är absolut livsfarligt att prata. Så är det för mig i skolan, och därför tycker jag liksom att det är jättejobbigt att vara där, och därför stannar jag hemma. Men grejen är ju att man måste gå i skolan för att få betyg och så, och dessutom vill jag kunna prata i skolan också. Jag vill kunna prata var som helst, när som helst, precis som alla andra kan.

(So yeah. Det där kanske var jätteobegripligt eller något, men eh… sorry i såna fall.)

_{Skrivet av Chaemy:}


Jag tyckte att du förklarade bra, och jag tycker även att det låter väldigt jobbigt. Jag har aldrig varit blyg, alltid varit en som tar stor plats, så jag kan ju inte tänka mig in i en sådan situation. Förlåt om jag låter dum nu, jag menar inte alls så, för jag kan ju inte förstå dig, vad är det som du är rädd för? Är det att göra bort dig eller är du bara helt enkelt rädd? Det har jag nämligen varit med om, vara rädd för något av ingen anledning.
Kram ♥

_{Skrivet av the marauder:}

Du låter inte alls dum – jag förstår att det inte kan vara så lätt att sätta sig in i om man inte upplevt det själv. Och tja, vad jag är rädd för? Ärligt talat så har jag ingen aning. Jag vet inte varför, men jag blir bara så otroligt livrädd. Typ jag-kommer-dö-och-måste-härifrån-nu-nu-nu-rädd. Det är väl lite att jag är rädd för att göra bort mig också, i och för sig. Jag är rädd för att göra bort mig, och säga fel, och misslyckas, och bara att folk ska tycka illa om mig i största allmänhet.

Jag blev utfryst av två av mina bästa vänner när jag gick i trean, och det var då jag slutade prata – så jag antar att det kan ha något med det att göra. Att jag är rädd för att om jag säger något så kommer folk inte att vilja vara med mig, för att de kommer inse att jag är en hemsk och dålig människa, eller något. Men samtidigt så gör ju det faktum att jag inte pratar det svårare för folk att faktiskt bli vän med mig. Så det är inte så logiskt egentligen, men jag antar att rädsla inte dirket bryr sig om logik anyway.

Hur som helst, så är det ganska jobbigt, ja. Jag har till exempel jättesvårt att få kompisar, eftersom jag liksom inte kan prata med dem, och då tycker folk oftast att jag är konstig. Det är det jag gillar med Mugglis – och internet i största allmänhet – man kan skriva till folk istället för att prata.

Kram tillbaka ♥ Och tack för att du orkar lyssna på allt jag säger och så… c:

_{Skrivet av the marauder:}
Hedwig96: Jag har faktiskt försökt sätta mig med några av mina klasskompisar som jag tycker verkar trevliga, men det känns alltid som om de liksom inte vill ha mig där, och som om jag bara är störig och ivägen (och konstig för att jag inte pratar). Men jag vet inte, jag kanske bara inbillar mig? Jag har en underlig tendens att tro att alla ska hata mig.

Men, åh, tack så mycket för dina tips! Jag vill verkligen försöka förändra mig, och du gör så att det känns bara en pytteliten gnutta mer möjligt!
Kram ♥

_{Skrivet av Hedwig96:}


känner så igen mej på det där med att känna sig i vägen och påträngande. Och det är verkligen jättejobbigt. Men fortsätt det lönar sig, och sen tror jag inte att någon man inte känner så bra kan hata en bara. Ingen hatar dej.
Jag kände mej oxå jättestolt en gång när jag visste att lektionen började (de andra trodde vi hade en kvart paus kvar än) och gick ifrån dem. Jag vågade inte säga att lektionen börjar för de satt alla vid ett bord och pratade med några andra från en annan klass, medan jag stod bredvid (för de fanns ingen ledig stol till mej som kom sist) jag var sur på dem för att de ignorerade mej och tyckte de var rätt åt dem att de kom försent, fast de kändes som om alla stirrade på mej när jag gick därifrån. Gör små framsteg hela tiden så blir det bra ska du se
Lycka till ♥

_{Skrivet av the marauder:}


Åh, ja det är hemskt jobbigt att känna sig ivägen och så. Jag känner mig liksom ivägen bara jag sitter på en stol vid mina klasskamrater, eller något, för det känns som om någon annan, mycket bättre person borde sitta på stolen istället.
Och du har rätt såklart, jag ska försöka, och göra små framsteg och hoppas på att det blir bättre :3
Tack så mycket, du är awesome! ♥