Life - Lupple & Medi PRS

Wendy reste sig och hon torkade bort sina tårar.
"Åh den här dagen kom som en chock. Glädje intill det dåliga men tro inget att det är dåligt." Hon plockade av ett vackert armband och räckte över det till honom.
"Detta är ett armband far gav mig. Ge det till er dotter. Man kan göra det mindre och lägga till pärlor medan hon växer." Hon såg sedan på Olivia och plockade ut sin pärla.
"Du vet säkert va detta är och vem det gäller." Pärlan var en eldorange och hon log.
"Välkommen."

Gabriel tog emot armbandet och log ömt. "Tack Wendy." Viskade han. Och såg på den pärlan och reste sig sedan upp när Molly tystnat. "Jag tackar er alla för de vackra gåvorna." Log han. "De betyder mycket." Fortsatte han och bugade sig lätt innan han satte sig ned igen.

"Sen har vi tagit med oss stammarnas specialiteter. Saft, honung, godis och så vidare." Molly log.
"Och Alkohol och alkoholfritt." Flinade hon och såg på David.

Gabriel klappade i händerna och bordet tog vid och någon busvisslade. När det hade tystats så reste sig Gabriel upp och såg på Olivia. "Älskling, även jag har en gåva till dig. Dina pärlor börjar bli många så jag tänkte att det var dags för ditt egna skrin." Log han och gav henne ett mellanstort skrin med vackra sniderier. Det var olika bilder på deras resa. Man kunde se dem som små till kvällen då hon blev riven tills nu. "Pärlor är underbara och jag vet att du älskar dem. Men de berättar en historia. De berättar just din och då är även de mörkare perioderna en del av det, eftersom det har format dig till den du är. "Sa han och satte sig igen.

Hon såg på skrinet och hon såg upp på honom.
"Även om jag inte bär många pärlor så kommer de växa." Hon visade den blåa och log.
"Vår dotter kommer vara lika busig och få denna pärla. Kakmonstret som lever vidare." Hon smekte sedan sskrinet.

Han skrattade roat och nickade. "Det låter bra." Viskade han och öppnade skrinet åt henne. Det var designat så det skulle vara lätt att hitta rätt pärlor och det fanns lite beskrivningar på hur man skulle sätta in pärlorna. "Jag kommer hjälpa dig att sortera dem sen." Viskade han innan han stängde igen skrinet åt henne.

Hon såg på honom och kysste honom.
"Det här var en mycket underbar gåva. Alla gåvor är underbara." Sa hon och smekte hans hand.

Han besvarade kyssen och log. "Det var fina gåvor. Än är det inte slut." Förvarnade han viskande i hennes öra.

Hon ryste till och såg på honom.
"Är det inte över? Hon log och hon såg mot brasan och log.
"Det är så här jag vill minnas allt."

"Nej inte riktigt än." Viskade han ärligt och kysste henne lätt på pannan.