Life - Lupple & Medi PRS

Hon såg på pärlan och visste itne va hon skulle göra.
"Kan du sätta in den? Annars tappar jag bort den.." Viskade hon.


(Tänker Holly och Tilly är älst.)

Gabriel log mot henne. "Självklart." Sa han och tog varsamt pärlan ur hennes hand och fäste den i hennes hår med vana rörelser.

Holly klev fram och neg lätt. "Olivia. Det är en ära att få välkomna dig in i familjen." Började hon och log stort. Hon tog varsamt fram en liten vacker ask i trä med många snidade namn på. "Detta är en pärlask. Ett barns första. Jag ger den till dig eftersom du är havande och väntar ett barn. Denna ask har gått i flera generationer i vår familj. Som du ser står alla våra namn på den. Här ska ni snida in er dotters namn och när hon växer ur denna låda. Som vi alla gör någon gång så ska den lämnas vidare, till nästa barn." Förklarade hon ömt. "Du kommer vara din dotters pärlvakare tills hon är stor nog att vara det själv." Sa hon leendes och plockade fram en lite fläta från sin högra sida och lossade en pärla. "Denna fick jag när Gabriel föddes, jag trodde inte jag skulle få lämna bort den. Men jag är så glad att göra det. Och att gå ge den till dig. Välkommen till familjen." Viskade hon och gav pärlan, den var lika vacker den men såg annorlunda ut än den förra eftersom Gabriels namn stod inristat.

Hon lyssnade och tårarna började att rinna. Hon såg på Holy med varma ögon.
"Men det är ju helt underbart. Jag älskar den." Hon såg på Asken och såg sedan på Pärlan och skrattade till.
"En annan färg." Viskade hon och såg på Gabriel.

Gabriel nickade sakta. "En annan färg." Viskade han och såg på Holly. "Kära lillebror. Även min stam står vid din sida. Vi är redo att hjälpa till med matleveranser, för vi är inga krigare som du mycket väl vet. Men mat har vi i överflöd. Det gör jag mer än gärna. " Log hon och torkade undan några av sina tårar. "Detta är ett brev från vår far till dig. Jag har inte fått ge detta till dig förrän just denna dag. Jag har aldrig läst det men jag har vakat över det. Jag hoppas det skänker dig frid." Viskade hon och gav över brevet. Gabriel tog emot det med försiktiga händer och tog hennes hand och kysste henne lätt på handen i en ömhetsgest, i respekt. "Tack kära Holly." Viskade han.

Olivia såg på Holly och hon kände en sådan otrolig lättnad och såg på Brevet. Hon ville inte gråta, inte förstöra allt som Mistril hade ordnat.

Penny harklade sig och reste sig.
"Käraste Olivia. Jag kan bara säga som mina syskon och hälsa dig välommen till familjen. Jag ser att du skänker min bror den lycka en blivande fru ska." Hon tog fram en fläta och lossade en.
"Som mina syskon gör jag det samma. Denna pärla fick jag när Gabriel föddes och jag skänker den nu till dig, välkommen till familjen."

(Är det några syskon kvar? xd Molly och Wendy?)

Gabriel log mot Penny och studerade pärlan hon gav över. Han skulle förklara för Olivia att hon aldrig behövde ha alla samtidigt. Det fanns en viss tradition kring dem. Men det kunde ha ta senare.

(Molly och Wendy är kvar)


Penny log och plockade fram en vacker borste i mörkt trä med snidade former och en varg på ryggen med två gula pärlor.
"Denna är en gåva från familjen. En kvinna kanske är lite egoistisk men håret är något vi snärjer vår man med?"

Gabriel såg på borsten och log. Den var dyrbar och oerhört vacker.

Molly log och såg på borsten och reste sig.
"Olivia jag är inte den sista eller den första men du ska även få pärlan som jag fick dagen Gabriel föddes." Hon plockade ut en vackert cerisfärgad och räckte över den.
"Den har gett mig sådan lycka och den är mig en tröst de dagar jag varit nere."

Gabriel studerade pärlan med ett leende. Den var vacker, precis som de andra.