Life - Lupple & Medi PRS

"Åh du menar så.." Olivia log och såg på Wendy.
"Du måste visa hur den fungerar för min fungerar inte alls lika bra." Hon såg sedan på Gabriel.
"Gjorde din mamma så? Jag har något minne om det."


(Asså hur sött skulle det vara om man började göra så?)

Gabriel såg på henne och riktade blicken mot sin mor, gav henne ett varmt leende. "Det gjorde hon." Log han ärligt.

Olivia log och skrattade.
"Då får jag väl fixa flera?"" Frågade hon och lutade sig mot Gabriel. Hon hade ätit allt och log svagt.

Han smekte hennes kind sakta. "Du håller redan på." Viskade han i hennes öra och kysste hennes kind innan han åt upp det sista på sin tallrik.

"Jag vet men efter det." Hon såg på Sammy och log.
"Hur är de små? Jag hoppas ni får sova emellan." Hon såg sedan på Molly som log.
"Vi syskon har faktiskt pressenter till er." Hon reste sig.
"Vi ska bara hämta dem."

Sammy log mot henne. "Det får vi. Vi har många barnvakter." Viskade han lyckligt. "Även om Luna kanske är lite...argsint just nu." Sa han kärleksfullt.

Holly log och reste sig upp hon också precis som Gabriels bror gjorde och gick iväg.

"Jag kan gärna vakta dem." Olivia log och nickade.
"Och ni får sova här tills ni klarar det."

Wendy följde efter sina syskon och de kom snart tillbaka med korgar och pressenter.

Daniel (är det väl?) klev fram och tystade bordet med en harkling. "Jag är Gabriels äldsta bror. Och du Olivia är hans blivande fru. Han plockade fram en fläta ur sitt hår med vackra pärlor och lossade en. "Denna fick jag dagen då Gabriel föddes. Den är numera din, eftersom er förlovning gör dig till hans närmaste familj." Sa han leendes och gav fram den till henne. Det var en vacker pärla med Gabriels namn inristat på deras språk.

(David)

Hon såg på honom och fick stora ögon. Sträckte fram båda händerna och tog emot den.
"Jag tackar ödmjukast. Den är så vacker." Viskade hon och såg på dem med ett leende.

(Just det! )

David log mot henne och bugade sig lätt. "Det är en ära." Log han och såg sedan på Gabriel. "Min gåva till dig är att jag och min stam kommer stå vid din sida i denna svåra tid. Vi är långt bort men vi är en hjälpande hand. "Sa han på deras språk. Gabriel log mot honom och tog hans hand. "Jag tackar dig broder." Sa han tacksamt på deras språk.