The cold in our bodies [PRS]

Hon log och nickade.
"Det måste varit min syster då. Men jag fixar." Hon neg för dom och försvann. Lämnade dem ensamna.

Hon nickade och såg över axeln.
"Jag ska bara äta lite. Tack så mycket." Hon neg djupt för honom. Sedan gick hon mot Alices bord.

"Tack, Maria. Vad snällt." Olivia log mot henne och vände sig sedan till Alice. "Hur mår du idag? Känner du dig utvilad?"

Hon såg på henne och nickade.
"Jag sov helt och hållet. Konstigt eftersom jag låg helt utslagen vägen hit." Hon såg mot tjänarnas bord och kusken.
"Jag måste prata med kusken..." Viskade hon.

"Du har varit sjuk. Det tar på krafterna. Men jag är glad att se att du mår bättre." Olivia tittade upp då hon såg Lottie göra dem sällskap vid bordet. Hennes instinkt var att fråga om vad hon hade talat med Ivan om, men direkt efter insåg hon att det inte var hennes ensak. Istället gav hon henne ett leende. "Det blir bra med lite frukost. Då orkar vi resten av resan sedan."

Alice nickade och såg på skålen som ställdes fram och hon började att äta. Såg på Olivia.
"Kan du lära dig den här mjölken? Den känns familjär på så många bra sätt." Sa hon och såg nästan bedjande ut. Men såg sedan på lottie som log stort.
"Det var väl bara varm mjölk med honung i?"

"Det ska nog inte vara så svårt. Mjölk och honung kan jag göra åt dig.", svarade Olivia och ögnade mjölken som de fått serverat. Hon nickade åt Lottie, höll med.
"Lottie, har du fått se dig omkring här? Är det.. är det fint att vara tillbaka här?"

Alice sken upp och drack lite av mjölken och såg sedan på Lottie.
"Ja det är otroligt att vara tillbaka. Har fått tillstånd att gå till kyrkågården efter. För att säga hej till min familj..." Sa hon lågt.

Olivia väntade med att svara. Hon ville se om Lottie ville säga något mer. Hon hade nog väntat sig att Lottie skulle vara omtumlad över situationen, men hon verkade ta det lugnt. "Om du vill kan vi följa med dig? Om du inte vill gå själv förstås? Annars.. är det något annat du vill se innan vi lämnar staden?"

Lottie log sorgset och nickade.
"Det är snällt. Kom gärna med för jag kommer säkert böjra gråta." Hon såg redan ut att vilja brista ut ii gråt. Alice höjde blicken och tog hennes hand.
"Det är okej, man får gråta." Sa hon och nickade.
"Låt oss bara äta upp så går vi sen."

Olivia såg tröstande åt Lotties håll och sträckte också ut sin arm för att klappa henne på handen, eftersom det var det enda hon nådde där hon satt mitt emot henne.
När frukosten blev serverad började Olivia genast äta.