PRS Lupple & Medi

"Okej." Hon log och svalde tabletten och drack av vattnet och kort efter hade hon huvudet på sned och sov djupt.

"Hon kanske inte kommer vara vid fullt medvetande ikväll. Det är bättre för då kan vi springa fortare." Tristan log och smekte henne över håret.

Dorian nickade sakta.
" Det är sant. Bra tänkt." Sa Dorian och log svagt och tittade sedan på Tristan och sen på Willow.
" Så Lucifer har lämnat lite presenter?" Sa Dorian viskande och bet sig i läppen.
Lucifer hade alltid gillat att leka lekar. Frågan är vad denna lek skulle kosta.

"Vi får se till att hon sover tyngre. Kanske Alexander ger henne sömnmedel." Han nickade.
"Ja och jag är orolig för henne. Jag vill inte göra henne orolig." Han reste sig och ställde sig vid dörren.
"Jag går en sväng."

Dorian nickade sakta.
"Det är en smart plan." Sa han och log svagt och nickade.
"Gå inte för långt. Det är inte säkert." Sa han och studerade sedan Willow.

"Ska bara till köket och sen upp igen." Han gick och snart var han tillbaka och slog sig ner.
"Så hur ska vi sitta vid middagen imorgon. Far sitter på familjestolen på kortsidan. Mor ska sitta vid hans vänstra och du ska sitta vid hans högra är det tänkt. Men vi kan säkert klämma in Willow mellan er."

Dorian såg på Tristan när han kom tillbaka och flinade lätt.
"Varför ska jag sitta vid hans högra? Men men, jag antar det. Hon borde sitta vid mig och i närheten av alla andra. Liksom typ omringad om du förstår hur jag menar. För hennes säkerhet." Sa han och svalde hårt.

"För att du är hans äldsta son." Han såg på honom.
"Det är alltid så Dorian." Han såg på honom och log.
"Jag kommer sitta intill dig och sen kommer de andra."

Dorian himlade lite med ögonen.
"Äldst hit och äldst dit. " Muttrade han men nickade.
" Det låter klokt. Hon kommer vara säker. " Sa han och log svagt.
"Så jag hörde vad ni pratade om. Ditt förslag- på riktigt hur skulle det hjälpa?" Sa han nyfiket men också lite obekvämt. Som om han ville veta men något man ändå inte borde prata om.

"Far är för traditioner." Han log och såg på honom.
"Jag vet inte. Jag sa det för jag var frustrerad. Jag vet inte vad jag skulle säga. Hur skulle jag veta vad som kan och inte kan fungera." Han smekte henne över håret.
"Hon är för ren för vår värld."

Dorian nickade sakta och flinade.
"Åh ja." Sa han och skrattade lågt men slutade sedan skratta och suckade.
"Hon är för ren för mig. Ja vi alla kommer brinna i helvetet när vi dör en andra gång. Men även av oss vampyrer finns det de som är bättre än vad jag har varit. Du som exempel. Och hon borde inte bindas till någon av oss på det sättet. Vi kan inte ge henne ett riktigt liv. " Viskade han tyst och studerade henne.