prs yehet & kkaebsong

Joshua höjer på ögonbrynen, jo båda eleverna är lugna och tålmodiga, intelligenta.
"Det har jag inte tänkt på," erkänner sextonåringen med ett litet leende. "Men sluta, Julian kommer att börja gilla dig allt mer du pratar med honom." Joshua finner sig själv skratta när Zihao gnager på axeln, som en liten hund sökandes efter uppmärksamhet. " Du vet, jag kan hämta något att äta till dig. Så behöver inte jag bli din nästa måltid, vill nämligen behålla mitt liv."

”Hm, du kanske har rätt”, mumlade Zihao som vägrade sluta nafsa på den andre. ”Förresten så bits jag inte för att jag vill äta upp dig. Har du aldrig hört om att kärleksbita? För det är typ det jag håller på med”, knotade han sedan och putade lite med läpparna. Sjuttonåringen stötte huvudet mot den yngres axel några gånger innan han lutade sig bakåt, med extremt oskyldiga ögon. Visst var han väl lite hungrig, nu när Joshua ändå nämnt det. Men han hade faktiskt inga planer på att äta upp personen han älskade. Det skulle förhoppningsvis aldrig ske.

"Märkligt nog har jag inte hört om kärleksbita, tyvärr." svarar Joshua fundersamt med ironi i rösten. Nej, det är ett helt nytt ord för sextonåringen. Blicken följer Zihao när han lutar sig bakåt innan han själv sträcker på sina armar och rygg, får det att knäckas lätt. "Spelar ändå ingen roll, du får mer än gärna kärleksbita på mat istället för på mig." Egentligen har gryffindoreleven ingenting emot sjuttonåringens gnagande och puttande, det är hyfsat mysigt. Men det behöver ju inte Zihao veta.

Det var mycket möjligt att Zihao uppfunnit ordet alldeles på egen hand, men det tänkte han givetvis inte erkänna.
”Då lärde du dig någonting nytt då”, konstaterade han och satte sig snett bakom Joshua. Utan att be om tillåtelse började han knåda den andres axlar. Den knakande ryggen, samt armarna, skrek efter att bli masserade. I hans egna öron alltså. ”Men jag vill inte kärleksbita på mat, du är betydligt godare”, påpekade han med ett retsamt flin och rörde händerna ner mot ryggen istället.

Med en liten nick höjer Joshua ögonbrynen mot sjuttonåringen, det var uppenbart att eleven kommit på ordet själv. Men det beskriver nog omständigheterna relativt bra.
"Se där, du har hjälpt mig öka mitt ordförråd." påpekar Joshua och sjunker ner i Zihaos beröring. Jo, massage är nog bra. En liten rodnad sprider sig över kinderna, tänka sig att Joshua inte vant sig vid slytherinelevens udda användning av ord. "Det beror helt på vad du jämför med. Chokladpudding kan ingen slå." mumlar Joshua som slutit ögonlocken, sträcker lite på ryggen för att Zihao ska kunna massera den. Som en liten katt. Kanske det är lite väl krävande, men nu har han förlorat sig helt i massagen.

Fingrarna rörde sig smidigt över ryggen på den andre, såg till att varsamt knåda jämnt och tillräckligt hårt över musklerna.
”Du är så jävla stel”, klagade Zihao som kände sig lätt stolt över sitt nya ord. ”Visst är det ett bra ord, eller hur? Jag kommer använda det hela tiden i framtiden”, sade han och lutade sig över Joshua bakåifrån, lät händerna glida ut över sextonåringens smala armar. Han placerade huvudet på den taniga axeln och gled försiktigt med läpparna mot den andres hals. ”Du får gärna tycka om chokladpudding, det är egentligen bara bra..men enligt mig så är väl du det ljuvligaste jag kan föreställa mig. Hade jag varit riktgt ond hade jag kanske till och med ätit upp dig på riktigt”, viskade sjuttonåringen samtidigt som han drog in den söta, beroendeframkallande, doften.

"Ehm," Joshua harklar sig och putar med underläppen. Kanske ryggen blivit stel under de månader han inte stretchat, förbaskat också. "Antar att jag borde ha räknat med det, jag är faktiskt väldigt rörlig egentligen." Nej, stel vill han inte bli. Inte när han endast är sexton år och förhoppningsvis kommer leva en lång tid framåt. "Det är ett väldigt praktiskt ord, kommer nog bli det mest använda ordet i min lilla ordbok." skämtar Joshua med ett litet leende över läpparna. Läpparna mot halsen kittlas något förskräckligt, och åstadkommer ännu en djupare röd färg över de puffiga kinderna. Påtal om chokladpudding mår han dock illa, även om fjortonåriga Joshua kunnat äta det vilken dag i veckan, kan han inte tänka sig att göra det nu. Kanske om några månader. Gud vilken befrielse. "Vilken tur att du inte är riktigt ond, i såna fall." viskar han och vrider aningen på huvudet för att fånga Zihaos läppar mot sina egna.

”Mhm, väldig tur för dig”, instämde Zihao och förde händerna upp mot Joshuas käke, placerade fingrarna lätt under dem för att göra kyssen stadigare. Såhär hade han lätt kunnat stanna resten av dagen, och kvällen för den delen. Hur hade han överlevt de senaste månaderna egentligen? Det var knappt konstigt längre, att han halvt om halvt förlorat förståndet. Speciellt inte eftersom han blivit berövad på något underbart som detta.
”Jag vet att jag har sagt det här innan, men jag måste säga det igen”, mumlade han och drog sig undan några millimeter, fortfarande med de mörka ögonen fästa på den andres läppar. ”Lova att du aldrig lämnar mig, för jag tror helt ärligt inte att jag skulle överleva utan dig.”

Alldeles insjunken i kyssen fingrar Joshua med tyget på den andres skjorta i nacken. Frågan är hur han stått ut med att vara utan den andres närhet såpass länge som han gjort. Djupt inuti honom vet han att maten varit det han vänt sin kontroll till när de skilts åt. Men hur i helskotta har han klarat av det? I tystnad öppnar han ögonlocken av den andres fråga, ett leende smyger sig upp över läpparna. Sextonåringen lämnar en liten kyss på Zihaos mungipa innan han nickar.
"Jag lovar," försäkrar han.

Svaret gjorde Zihao mer än tillfreds, fick hela kroppen att känna sig alldeles varm - en känsla som endast Joshua verkade kunna få honom att känna.
”Okej, bra”, viskade han och slickade sig i mungipan där den andre nyss kysst honom. ”För jag tänker aldrig lämna dig. Ville mest veta att vi tänkte på samma sätt när det kom till det.” Jo, det kändes väldigt bra att ha alla korten lagda på borden. Nåja, kanske inte vartenda ett, men i alla fall några av de viktigaste. Var det ens möjligt att vara så kär i någon?