prs wolfy & rollspelare

”Jag är seriös.” Sade han ich spärrade lätt upp ögonen. Han skrattade lågt och deog en hårslinga bakom hennes öra. ”Du är den vackraste jag sett i hela mitt liv.”

Hon skakade på huvudet och böjde ner huvudet en aning så att hennes mörka hår skulle falla som gardiner för hennes ansikte, ville inte visa för honom att hon rodnade över hans ord.

James kysste mjukt hennes panna, kände henne tillräckligt för att veta att hennes söta kinder blev röda. Han smekte hennes armar och hummade lite för sig själv.
"Stannar du här ikväll igen?" frågade han, kunde inte få nog av henne.

Då rodnaden hade lagt sig tittade hon upp igen, övervägde hans fråga en stund.
”Jag ska på middag med mamma,” förklarade hon och förde en slinga av sitt hår bakom örat, ”men jag kanske kan komma förbi en stund senare. Om du inte har besök av någon annan.” Hon höjde på ett ögonbryn: syftade på tjejen han haft här tidigare.

”Hon är min kompis bara.” Flinade han och smekte hennes lår. ”Är du avundsjuk?” Han hade inte tänkt på att Stella gått in när Nina var hos honom men hon hade ju verkligen inget att vara avundsjuk över.

”Nej? Jag undrade bara vem hon var.” Skulle omständigheterna vara annorlunda och hon aldrig ha förlorat en del av sina minnen så skulle hon antagligen vara avundsjuk på den där Nina. Men nu var hon inte det.

”Jag skoja men hon är en vän bara.” Log han och smekte hennes kind. ”Hon kollar runt efter minnesförlustgrejen och hur man kan vänd på allt.” Log han och kollade på henne.

Sådär speciellt roligt kunde hon inte säga att James skämt hade varit men hon kommenterade inte saken utan log bara svagt.
”Jaha,” nickade hon sedan, ”är hon också en fallen? Eller nefil?” Hon tyckte alla begrepp var konstiga.

”Nefil.” Log han och smekte hennes kind. Han ville så gärna kyssa henne och hålla om henne men allt skulle få gå i hennes takt.

”Och vad betydde det?” Stella kanske hade fått höra en förklaring redan men i såfall hade hon nog redan glömt bort vad order betydde.