wolfy & rollspelare prs

Han vaknade vad som kändes som en evighet senare. Sömnigt blinkade han med ögonen några gånger innan han plötsligt kände sig klarvaken. Han hoppades verkligen på att han inte sovit bort hela dagen. Men varför skulle Cleo inte ha väckt upp honom i såfall?

Cleo var nere i köket och gjorde lunch åt dem. Hon tänkte väcka honom när maten var klar. Hon nynnade på någon låt och dukade fram på bordet.

Cleo syntes inte till men efter att ha lyssnat efter ljud så kunde han konstatera att hon fortfarande befann sig i huset men på nedre våningen. Han vred på sig för att sluta ögonen igen, lovade sig själv att han bara skulle sova en kort stund till. Om inte annat än för att han väntade på att bli uppväckt.

Cleo gick upp till Jonathan efter ungefär en halvtimme. Hon satte sig på sängen och smekte honom lätt över håret.
”Hjärtat...” viskade hon och log lite för sig själv. Han var så otroligt fin när han sov, när han var vaken också för den delen. Hon kysste hans kind några gånger och viskade hans namn.

Han mumlade något obegripligt för sig själv innan han öppnade ögonen, drog lite på mungiporna då hans blick landade på Cleo. Vilken vacker syn. Han la armarna om henne för att dra henne ner bredvid sig i sängen och höll sedan ett bestämt grepp om henne.
”Nu kommer du ingenstans,” viskade han mot hennes kind och kysste den lätt.

Cleo log ännu större och la armarna om honom innan han helt plötsligt höll henne.
”Wow, du är så dominant. Blir ju nästan tänd.” Flinade hon roat och försökte retsamt komma loss för att jävlas med honom.

”Bra,” mumlade han roat. Det hade han inte haft i baktanken men om det var så hon reagerade, så kunde han inte påstå att han inte var glad. Det var ju det här han ville. Då hon försökte komma loss hårdnade hans grepp om henne lite.
”Sakta i backarna,” varnade han henne.

Cleo fnittrade till och såg leendes på honom en stund. Hon bet sig på läppen och tittade lite snabbt på hans händer.
”Jag har gjort lunch.” Log hon och kysste honom lite snabbt. Hon visste inte riktigt hur länge han kunde gå utan blod men hon hoppades att han skulle klara det.

Hans ena hand letade sig ner till hennes lär. Långsamt klättrade hans fingrar mot insidan av låret och allt högre upp. Efter en stund släppte han taget om henne, i hopp om att han skulle ha lyckats reta upp henne lite, för att sedan resa sig upp.

Cleo sträckte på sig och svankade. Hon såg på honom med stora ögon och sneglade ner mot hans hand.
”Jonathan...” gnydde hon till och kollade på honom med stora ögon när han väl rest sig upp. Hon suckade högt och kastade en kudde på honom innan hon gick ner till köket.