Rollspelare & Wolfy prs

"Jag vet men ifall Valerie trodde att jag inte brydde mig om dig så skulle du komma hem igen. Hon skulle inte skada dig eller något ifall hon inte trodde att det skulle påverka mig. Jag älskar dig verkligen och därför kan jag inte vara med dig mer. Det här får inte hända igen." sade han och såg på henne en stund till innan han tog sina saker och gick mot hallen. "Vi hörs."

Leah öppnade och stängde munnen som en fisk på land, han måste skämta med henne. Det här fick inte hända. Hon var givetvis besviken på honom och det han sagt, men hon ville verkligen inte gå skilda vägar för det.
”Du kan inte mena allvar.” Hon hoppades verkligen att det här var ett uselt skämt från hans sida och att han inte verkligen tänkte klippa av bandet mellan dem. Hon greppade tag om hans arm för att han inte skulle gå iväg.

Jason såg på henne igen, en ny syn för henne då han för första gången hade tårar i ögonen.
"Du är det bästa som hänt mig, Leah... När Jessica ringde och sa att du var borta så kändes det som att min värld gick under. Du är den underbaraste människan någonsin och att något ska hända dig för att du är med mig... Det går inte. Jag tänker inte gå med på det." sade han hest och smekte hennes kinder.

Att hon inte hade börjat gråta hejdlöst än var ett under. Hon kände tårarna bränna bakom ögonlocken, skakade vilt på huvudet. Det här fick inte hända.
”Jason snälla, du kan inte göra så här.. snälla..” bad hon och klängde sig fast vid honom, ungefär som ett barn som lämnades på dagis och inte ville skiljas åt från sin förälder, ”jag behöver dig.”

"Vad ska jag göra, Leah? Jag kan inte skydda dig..." sade han och tittade bort från henne för att inte börja gråta. Han drog henne intill sig och kysste mjukt hennes huvud. "Jag älskar dig så mycket."

Hon hade inget svar på hans fråga. Hon visste inte vad han skulle göra annat än att inte skylla sig själv för vad som hände. Att Valerie skulle följa efter henne till tivolit hade ju ingen av dem kunnat räkna med, åtminstone inte hon. Någon lösning kunde de säkert komma fram till men han fick inte lämna henne.

"Vi pratar sen, okej? Jag måste gå nu." sade han och smekte hennes kinder. Han log svagt och kysste mjukt hennes panna innan han tog på sig sin jacka och skor.

”Vart ska du?” Leah släppte inte taget om honom. Hon var rädd att hon skulle förlora honom om hon lät honom gå. Det skulle hon inte klara av. Hon ville inte vänta med att prata utan hon ville att han nu skulle försäkra henne om att det fanns en annan lösning, att han inte skulle lämna henne.

"Jag ska ge Valerie hennes nya pass." sade han och strök henne över håret. Han log svagt och bet sig hårt på underläppen. "Jag älskar dig så mycket, Leah. Jag kommer snart." log han.

”Men då kan jag följa med.” Skulle han bara möta upp Valerie för att ge henne ett nytt pass så kunde hon väl få följa med? Hon trodde inte direkt att han skulle gå upp i rök om hon inte följde med, men under vägen skulle han kanske bestämma sig för att de inte kunde vara tillsammans längre och att hon inget kunde göra för att få honom att ändra sig.