När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

Fai såg på sina vänner och skrattade lite och mötte sen Sevs blick
"Ja jag lyckadse få nån annan mer än Xenia att prata emd" sa han leende "på tal om Xenia" sa han och log "vi har blivit tillsammans" sa han leende
"så ni blev äntligen tillsammans vad tog er sån tid" skrattade Sev lite roat
"ja men ursäkta att alla andra ser det men inte vi då" sa Fai och flinade lite
"Det blev i alla fall snarare än vi trodde" sa en välbekant röst
"Hej Dumbledore" sa Fai leende när han dök upp bakom Sev
"Du har en egen ram Dumbledore" sa Sev trött
"Det är inte lika roligt" skrattade Dumbledore och Fai visste att de var nära vänner även om Sev aldrig skulle medje det

- Jamen, så trevligt att det blev snarare än ni trodde då, sa Xenia roat.
- Såg ni oss som nått hopplöst fall eller?, flinade hon.

"ja vi trodde ni skulle hinna bli gamla innan ni insåg det" skrattade Dumbledore
"Ja faktiskt, men ni är jusom ni är" sa Sev och log lite
"De verkar inte så farliga" sa Tim
"Det är de inte de är som två oskyldiga lamm" sa Fai skämtsamt, han visste att det inte var sant men ändå
"Du är precis som din mor, Fai" sa Sev och låtsades bli sur
"åå försök inte ens Sev, vi vet båda att du inte kan bli sur på min mor eller mig" sa han leende men Sev bara gav honom en kylig blick men log sen
"Se jag sa ju det" sa han leende

- Japp, vi är som vi är, och tur är völl det, flinade Xenia och himlade med ögonen.
Tanken på att alla porträtten hade haft samtal om deras relation var roande, de kan inte ha mycket för sig.

"Ibland kan man undra" sa Sev och log lite roat
"Ja ibland hade det varit lättare om ni var smarta" skrattade Dumbledore och Fai bara himlade med ögonen
"Hur är det att ha Nott här inne då?" frågade han
"Idioten menar ni?? ja vi vill döda honom i mellan åt, men jag tror vi driver honom till vansinne och han kan ju inte göra något åt det" flinade Dumbledore
"Jag kan tänka mig hur jobbiga ni kan vara" flinade Fai

- Nästan så man tycker syd om Not, flinade Xenia och himlade med ögonen åt dem.
- Vi är smarta, bara på vårt eget vis.
Jag har bara lyckas smälta en kittel, under en hel vecka, flinade Xenia.

"Det är inte synd om honom!" sa Sev kallt
"Nej det är snarare synd om oss som har honom här inne" flinade Dumbledore
"Ja och han förstår kontoret" sa Sev
"Det är väll knappast synd om er två. ni vet hur man gör livet surt för folk" skrattade Fai och såg på dem. han kände en klump i halsen, han skanade verkligen Sev
"Nej men vad duktig du är. nu blir jag nsätan stolt. du är hopplös på trolldrykskonst, vet du oom det Xenia?" frågade Sev

Xenia såg på Sev och låtsades chockad.
- Men, vad är det du säger?, skulle jag vara kass på trolldryck?, sa hon chockat och log sedan.
- Jo vet det, men det funkar för mig, jag får alltid godkänt så mer behöver jag inte begära, sa hon och log sött med huvudet på sne.

"Ja jag ljuger aldrig" sa Sev "men du är precis som din mor! Precis som du är som din Fai" sa Sev
"Va?" sa Fai och tittade upp
"hur är det med dig?" frågade Sev
"jag tänkte bara lite" sa Fai och log mot dem
"jag känner dig bättre än så" sa Sev och gav honom en allvarlig blick
"jag saknar bar satt ha dig omkring okej" sa Fai lågt
"jag är alltid här i fall du vill prata" sa Sev uppriktigt och Fai log svagt och nickade sen. Det var inte samma sak men alltid något. Sev såg sen på Xenia
"man kan ha mer än godkänt vet du" sa han leende

"Du chockar mig Sev, tänk att jag inte visste det" sa Xenia och log sedan finurligt.
"Jo, vänta, jag har ju typ högsta betyg i resten av ämnerna och högsta i svartkonst, räcker inte det?" sa Xenia roat