Life - Lupple & Medi PRS

"Då bär jag ner henne så kan hon ligga på kontoret?"
Olivia nickade.
"För där är ingen annan. Hon kan ändå inte läsa böckerna."

Gabriel såg på Olivia. "William bär." Sa han lugnt och drog handen igenom sitt hår.

"Jag ska inte ens försöka." Olivia såg på honom.
"Jag kan bära ner kudden och täcket. Det är väl inte så tungt."

Han nickade sakta. "Det låter bra." Log han mot Olivia och reste sig sedan från bordet. Sökte upp Sammy, han avskydde att behöva göra sådana här val. För han ville att William skulle kunna vara vid hennes sida. Men han kunde inte godkänna det. "Allt väl?" Frågade han Sammy som nickade sakta. "Mycket. Luna är glad över att vara hemma. Jag också." Log han. "Eller ja, så nära hemma vi kan komma." Rättade han sig. "Hur mår du?" Undrade Sammy och Gabriel log mjukt. "Bara bra." Sa han och Sammy log av lättnad.

William hade burit ner Noelle som sov lika tungt.
Olivia hade bäddat om henne och så hade hon hämtat vatten i ett stort glas och såg på Wiliam.
"Vi har dörren lite på glänt. Alla vet om att man inte får gå in här."

Gabriel såg ut mot skogen. Han ville gärna sträcka på benen men stod kvar vid Sammys sida och skojade om gamla minnen.

Olivia kom ut och såg på Gabriel.
"Ni två fem minuter. Iväg." Hon pekade mot skogen.
"Era ben behöver springas av"

Gabriel hoppade nästan högt av hennes plötsliga uppdykande. "Älskade, det går bra." Viskade han men hon såg så sträng ut och Sammy skiftade snabbt och for iväg som en blixt. Gabriel kysste Olivia på läpparna innan även han skiftade och gav sig iväg efter Sammy.

"Det går inte bra. Om du inte gör det nu kommer du göra det i natt. Och då vill jag ha dig här." Hon kysste honom och skrattade.
"Men bara spring inget mer."

Han hade hört det sista men hoppade ändå lekfullt på Sammy när han kom ikapp och Sammy bet roat tag i hans öra och tog sig loss och sprang vidare. Han var snabb. Snabbare än Gabriel.