Life - Lupple & Medi PRS

Olivia såg på William och log ömt.
"Hur mår Noelle?"

Han log och suckade.
"Tja hon sover. Det blev rätt mycket för henne. Hon är ju inte van vid så här mycket ståhej av glädje."

Rose fortsatte runt och visade upp sig med glada ögon.

Gabriel såg mot dem alla. De verkade lyckliga. Trots allt det svåra.

Hon såg på Gabriel och såg sedan på William.
"Jag kommer snart." Hon gick till gabriel.
"Hej.."

Gabriel log mjukt mot Olivia. "Hej älskade." Viskade han ömt. Smekte hennes kind försiktigt. "Har du en bra kväll?" Undrade han.

"Det är eftermiddag." Sa hon och smekte hans kind.
"Är du arg fortfarande?"

Han ryckte lite på axlarna. "Sak samma." Flinade han och skakade lite på huvudet. "Nej jag är inte arg. Hur känner du?" Undrade han.

Hon suckade.
"Sak samma?" Frågade hon och skakade på huvudet.
"Ledsen vet itne varför."

Han nickade sakta. " Jag är ledsen att du är ledsen." Sa han sorgset.

"Var inte det. Inget blir bättre av det." Hon lutade sig mot honom.
"Mi är så hemsk att hon slog dig. Jag trodde det här skulle duga bara"

Han la en arm om hennes axlar och skrattade mjukt. "Det gjorde ont. Men jag förtjänade det. Hon är nog den enda som kan slå lite vett i mig. ," sa han ärligt. "Var inte arg på henne eller ledsen för det." Bad han ömt.