(PM)Albus Potter

"Eller, hade han det? Det återstod att se."
Nu får du sluta med det här, jag ryser i varje kapitel! gaaah!! ♥ skämta, fortsätt när du har tid ♥

Haha, woot ? XD datorn e typ inte här! Ska försöka komma på en lösning imorrn

HarryPoterr: Dina menigar får mig att rysa hela tiden, har typ hänt i de senaste 5 kapitlerna
C4:Vad kul med ny läsare! Wilkommen, Wilkommen

Tackar tackar! Siktar på att läsa ut den imorgon.

Åh vad kul! Självklart vill jag ha feedback
Lollo: du är så schysst så du får mig att rysa! Åh.. Pappa har datan på jobbet.. Ska be honom ta hem den

mer snart????????

som jag sa tidigare, så är inte datan här.. Men pappa kommer med den vid fyratiden så ska försöka skriva då ..

Den är bra. Mycket bra.

Åh det är så kul med nya läsare!!
Här får ni ett kap, men orättat... Jag hinner nte, måste åka!

34 - Post och quidditch
Dagen därpå vaknade Albus av en knackning. Det var någon som knackade på fönstret. Eller vänta lite nu här, knackade på fönstret? Någon som knackade på fönstret till gryffindortornet…Det var väl inte möjligt?
Albus satte sig upp i sängen och sträckte på sig. Den ljusa vintersolen mötte hans ansikte. Med handen skyddnade över ögonen såg han sig omkring. Sco, Elliot, Texas och Spencer verkade redan ha gått ner till uppehållsrummet eller frukosten. Han slängde en blick mot fönstret och slog handen för pannan. Vad dum han var. Såklart det var Lux som knackade på fönstret.
Albus reste sig ur sängen, gav ifrån sig en stor gäspning och öppnade sedan fönstret. Lux flög in, satte sig på Albus säng och burrade ut fjädrarna. En liten hög med snö landade på Albus vita lakan. Albus suckade. Sedan lade han märke till brevet som var fastknutet vid Lux fot. Han knöt snabbt loss det och slet upp kuvertet. Det var från famljen. Albus blev varm.
Hej Albus!
Det kändes som om det var evigheter vi hördes sist. Tänk att vi inte har träffats på så många mådaner! Har du det bra på Hogwarts? Har du hälsat på Hagrid på sistone?
Albus stannade upp i läsningen. Ja, han hade hälsat på Hagrid på sistone, men räknades det verkligen som ett Hagridbesök? Det var i alla fall inte det minsta likt vad det brukar vara hemma hos Hagrid. Albus gav till en suck och fortsatte att läsa de sista meningarna:
Här hemma är allt som vanligt. Igår var vi och kollade på quidditchmatch på stora arenan. Chudley Cannon vann stort. Det var fantastiskt att se. Jag tror att din pappa skrek högst av alla på läktaren. Vi saknar dig jättemycket här hemma Albus!
Puss och kram / Mamma och familjen.
P.S. Pappa undrar hur det går med quidditchen…
Albus skrattade för sig själv. Harry och quidditch alltså…
Albus log och öppnade en låda i nattduksbordet. Han plockade fram en penna och en bit pergment och började sedan skriva ner ett svar.
Hej mamma, pappa och Lily! Jag har det toppen här, fast jag saknar er såklart. Nästa gång ni går på quidditchmatch MÅSTE jag få följa med! Ja, jag hälsar på Hagrid lite då och då, fast stenkakorna smakar inget vidare. Det kanske pappa redan vet om. Quidditchen går toppen. Träningarna går finfint och vi ska spela quiditchfinal imorgon mot slytherin!
Jäg älskar er jättemycket!
/Albus
Albus knöt fast brevet runt Lux fot. Sedan kom han att tänka på en sak. Klockan! Den måste vara hur mycket som helst, och Albus hade ingen aning om när de började. Han ville absolut inte att morgonen skulle bli som igår. Det hade varit hemskt. Hur snabbt som helst drog han på sig sin hogwartsklädnad och störtade sedan ner till uppehålsrummet. Albus pustade ut. Där satt både Sco och Ellie. Även Spencer, Elliot och Fred. Vänta lite, var det inte lite väl många? Louis och William spelade trollkarlsschack framför brasan. Allting var så lungnt för att vara en skoldag. Sco började flina när han fick syn på Albus.
"Varför har du hogwartsklädnaden på dig?” sa Sco medan han höll sig för munnen för att inte skratta. Albus höjde på ögonbrynen. Varför skulle han inte ha det? Sedan slog han sig för pannan för andra gången idag. Hur kunde han vara så klantig? Det var ju helg!
Med en lätt irriterad min rusade han upp till sovsalen igen, drog på sig ett par sköna byxor och Mollys hemstickade tröja som var aningen för stor. Sedan gick han med tunga steg nerför trappan och slog sig ner bredvid Ellie, som hade deltagit i Scos flinande.
”Men sluta”, sa Albus. Han försökte låta irriterad men det gick inget vidare. Bara någon sekund senare fann han sig själv dubbelvikt och gapskrattande tillsammans med Ellie och Sco.
Ellie hämtade andan.
”Ska vi gå ner och äta eller?” sa hon. Albus och Sco nickade samtidigt och en kort stund därefter satt de vid gryffindorbordet tillsammans med Elliot, Texas och Spencer och åt frukost. Av någon anledning undvek Albus gröten och tog istället ett par rostade mackor som han själv tyckte var tusen gånger bättre än den slaskiga havregrynsgröten.
Efter frukosten återvände alla fem till uppehållsrummet. Det kändes inte som läge att gå till Hagrid nu. De spelade trollkarlsschack, knallkort, bytte trollkarlskort och bara njöt av ledigheten. Lördagar var fantastiska. Och söndagen skulle bli ännu bättre. Quidditchfinal! Albus log.
”Vad är det som är så kul Albus?” sa Ellie. Albus fortsatte att le.
”Det är quidditchfinal imorgon!” utbrast han glatt.
Ellie deltog i Albus drömmande leende. Imorgon skulle bli den mest spännande dagen på hela året, tänkte Albus. Fast då visste han ingenting om vad som skulle vänta honom bara någon vecka senare…