The cold in our bodies [PRS]

Hon såg på henne och log lite.
"Jag sov rätt länge i går." Hon kände efter och såg sedan sig om.
"Jag mår bra. är utsvullten.."

Olivia nickade belåtet. "Dåså. Låt mig göra dig representabel, så kan vi gå ner till dem andra sedan." Hon nynnade glatt på en melodi medan hon gick för att plocka fram Alices kläder och accessoarer. "Det är väl andra gäster här än oss, antar jag. Och folk från byn. Kanske träffar vi på några nya bekantskaper?" Hon ångrade det sista, hon ville inte tänka på slagsmålet vampyrerna haft med varulvarna inne i värdshuset.
"Så fint att höra att du har sovit gott."

Hon tog sig ur sängen och sträckte sig.
"Jag vet inte..." Hon funderade en stund innan hon log mjukt.
"Den där mjölkdrycken var helt underbar.. Jag skulle vilja dricka den igen. Om vi kommer vara kvar.." Hon såg hur Lottie vaknade och även hon satte sig upp.
"Godmorgon Alice.." Hon log ömt och vände sig moot Olivia.
"Olivia ska jag inte ta hand om Alice?"

"Jag ville inte väcka dig, Lottie. Självklart, det är ditt jobb. Jag ville bara hjälpa till.", sa hon vänligt och gjorde en gest med handen som för att visa att hon kunde ta över nu.
"Jag går ner och frågar efter den där mjölkdrycken till dig, Alice. Jag kanske kan hitta Maria.", förklarade hon och tittade på dem båda. "Jag hittar ett bord åt oss.". Hon nickade åt dem och lämnade sedan rummet.

Lottie log ömt mot henne.
"Det är ingen fara. Du kan väcka mig. Jag måste vakna med." Sa hon och började att hjälpa Alice med klänningen.
Hon nynnade ömt när hon fixade med Alices hår. Det var en enklare klänning. Perfekt för en längre resa. Dessutom så hade inte Alice så många vackra klänningar kvar. Det var till låns av Cecilia. Lottie tyckte även att det var även en dålig idé med tanke på Alices hälsa som sviktade från dåligt till det bättre.
"Så nu är du klar.." Sa hon och såg mot dörren.
"Gå ner du till de andra så kommer jag snart. Ska bara dra på mig klänningen." Alice gav henne ett leende och gick ut från rummet. Hon kunde höra skratt från nedervåningen och hennes hjärta började att slå allt hårdare igen.
Alice kom runt hörnet och möttes av ett hav av ansikten. Skratt kunde höras och doften av mat spred sig till henne.

Olivia hade inte sett till Maria, men hon hade frågat om den där mjölkdrycken Alice talat om tidigare. Det hade varit fint om hon fick uppleva den en gång till. Kanske kunde det bli en sista påminnelse om den här byn för henne. Och minnas den som något gott, inte ont.
Hon hade lagt märke till vampyrerna, men när de inte hade sett till Alice, verkade de inte intresserade av att tala med Olivia.
Hon valde därför ett bord och tände ljuset som stod på bordet. Beställde mat åt Alice, Lottie och henne själv. Precis i samma stund som Alice visade sig.
"Godmorgon, Alice.", sa Olivia igen och log vänligt samtidigt som hon sköt ut en stol åt henne. "Det ser ut som om de gör sig klara för avfärden. Jag hörde att talade om packningen. Jag hoppas att Lottie har fått sin tid hon velat ha här. Eftersom hon är härifrån, menar jag bara."

Maria kom ut från köket med ett leende på läpparna.
"Godmorgon. Jag hoppades ni sovit bra trots det som hände." Hon satte ner en bricka framför dem och såg mot Alice.
"Vad får det lov att vara?"
Lottie kom ner och hon gick mot Ivan, neg.
"Får jag tala med er Greve?" Frågade hon och kände hur magen kurrade.

"Bara något att äta, tack. Bröd gärna om ni har.", svarade Olivia och log lika vänligt tillbaka mot Maria. Hon sneglade mot Alice.

Ivan ryckte till när han hörde Lotties röst. Han hade inte märkt att hon närmat sig. "Ah, det är du.", suckade han. "Vad vill du?", frågade han och höjde blicken för att se efter om någon lyssnade på dem. Men hans sällskap verkade bara ha ögon och öron för varandra.

"Inget att dricka? Te är gott såhär på morgonkvisten." Alice såg nervöst mot Maria.
"Den där mjölkdrycken jag fick igår. Den var så otroligt god och kommer nog att sakna den." Sa hon och Maria log.
"Det ska bli miss."

Lottie ryckte till av hans tonfall och såg mot Maurice.
"Jag undrar vilken tid vi ska fara... Jag vill gärna till kyrkogården...." Hon såg ner.
"Som ni minns tog ni mig härifrån för så många år sedan."

"Jag beställde från din kollega, men det kanske glömdes bort?", log Olivia ursäktande. "Men te gärna, det blir bra." Hon nickade instämmande när hon hörde Alice beställa.

"Du hinner det. Ta med dig någon bara, vi ska inte gå själva omkring i området. Det kan finnas..". Ivan avslutade inte meningen. Han ville inte påminna sig om varulvarna igen. "Vi ska åka om två timmar."