Life - Lupple & Medi PRS

"Kan jag träffa er? Så jag kan ta mig hem ordentligt sen ordnar jag det." Hon log och nickade och rullade över på mage och suckade.
"Ska bli gott med våra kakor. Eller hur Rose?"

"Träffa oss?" Frågade han och smekte henne över håret och satte sig på andra sidan av henne. " Får jag följa med dig hem sen?" Frågade han. Rose nickade glatt. "Så gott. "Viskade hon lyckligt.

"Jag menade att träffa er läkare. Nu kanske så jag klarar av dena smärta." Hon log och nickade sakta.
"Klart du ska. Tänker inte gå hem själv i skogen."

Gabriel nickade, leendes. "Självklart, självklart. Vänta här. "Log han och pussade henne på huvudet innan han reste sig och gick ut från huset och vinkade till sig läkaren som klev in i huset.

Hon låg på rygg och såg upp n är läkaren kom. Hon satte sig om men bet ihop.
"Bågsträngsmoln." Hon knep ihop ögonen och andades tungt.
Hon vikke inte svära inför Rose och såg plågad ut.

Kvinnan satte sig bredvid Olivia och studerade henne en stund. "Jag kommer dra upp tröjan, går det bra?" Frågade hon. Gabriel ledde Rose ut från huset för att ge läkaren och Olivia lite egentid.

Olivia nickade och log svagt.
"Det går bra. Jag kan sitta upp om det är lättare för er." Hon log och skrattade.
"Förlåt om jag skrattar men smärta är så konstigt."

"Du kan ligga för nu." Sa läkaren och rullade upp hennes tröja och började undersöka henne.

"Jag tror det är en strekning. Bara en stor som känns djupare." Hon slöt ögonen.
"Så vad tror du?" Hon kände lukten av nybakade kakor och log svagt.
"Har du känt Gabriel länge?"

Kvinnan nickade. "Mm det är en streckning, det ser jag. " Sa hon och kände varsamt på ryggen och nickade som ett beslut. " Du ska få några övningar att utföra så kommer det bli bättre. " Sa hon och log sedan. "Jag känner hans mor bättre. " Sa hon ärligt.