PRS Lupple & Medi

"Jag vet inte." Han suckade och drog handen genom håret och såg på Alexander.
"Jag har gjort i ordning rummet mitt emot Willows till hennes sjukrum." Han log svagt.
"Nu ska jag bara se hur min syster mår." Han sprang upp och knackade på hos Willow.

Hon suckade och slutade.
"Du är så ointresserad i vad jag säger." Hon tog glaset med saft och drack upp det innan hon hörde knackningen.
"Kom in."

Lathan nickade sakta och vinkade tafatt efter honom innan han och Alexander ännu en gång började prata på språket som bara de förstod i detta hus och Dorian slutade att lyssna och tittade mot Willow.
"Förlåt. Jag lyssnade." Sa han och pekade nedåt innan han såg mot dörren.
"Tristan." Sa han lugnt mot henne och log svagt för att förklara vem det var.

Hon släppte honom och lade sig och suckade.
"Det är inte kul att ha den sämsta hörseln." Hon petade på honom med tån.

Tristan log och gick fram och kysste henne på pannan.
"Jag vaktar en stund så min bror kan dricka lite. " Han log mjukt och tog hennes hand.
"Men vi säger inget om glassen vi har under sängen till honom." Tristan log ett charmigt leende och blinkade med ena ögat.

" Åh Willow. Detta var ett samtal du inte ville höra." Sa han ärligt och smekte henne lätt över håret och såg sedan på Tristan och log tacksamt.
"Min favoritbroder. Ta väl hand om henne." Log han innan han reste sig upp och skrattade.
"Glass? For real? Ni har hemligheter för mig. Det gör mig lite svartsjuk." Flinade han innan han gick mot dörren och klev ut ur rummet och gick ned till köket och tog fram blod till sig.

"Men då borde du lyssnar på mig." Hon såg på Tristan som log och satte sig närmare och la armen om henne och suckade.
"Jag vet att han är en åsnebakdel. Inget vi kan göra åt det." Sa han och skrattade mjukt.

Dorian himlade lite med ögonen över Tristans kommentar men flinade lite. Kunde han få henne på bättre humör så skulle han inte klaga. Han stod i köket och drack av blodet och försökte verkligen förstå Lucifers baktanke.
Gifta sig med henne? Det kändes inte rimligt- inte alls. Hans alla samtal hade alltid handlat om hur viktig familjen var.

"En åsnebakdel." Hon såg på Tristan och brast ut i skratt så hon började att hosta. Men snart hade hon lugnat sig och lutade sig tillbaka.
"Så vem ska springa med mig?" Hon kände hjärtat slå hårt och hon masserade lätt.

"Varför inte. Skulle du påstå att han är en möglig socka istället?" Han smekte henne lätt och log.
"Dorian ska göra det hjärtat- " Han såg mot dörren och log.
"Han kommer att ta väl hand om dig."

Dorian skakade på huvudet men om hon kunde skratta på hans bekostnad var det okej, det var till och med värt det.
Han drack upp blodet innan han gick tillbaka upp och klev in i rummet.
" Allt bra?" Log han och såg på dem båda.

"Ja då." Tristan pekade på sin mun.
"Diu missar hela tiden." Han flinade och såg på Willow.
"Ska jag hämta sömntablett så du kan sova nu?"

Willow nickade och slöt ögonen.

Dorian satte sig på stolen och såg mot Willow.
"Jag väcker dig när det är dags. Och jag är ledsen för förut. Vi kommer dansa så mycket imorgon. Och du kan få välja parfym." Sa han och log svagt mot henne. I hopp om att de skulle hamna på bra fot med varandra igen.