Rollspelare & Wolfy prs

Jason nickade lite och svalde hårt. Han gick sedan upp till Jessica då han behövde hennes hjälp.
"Jess..." sade han och såg på henne med stora ögon. "Jag sa några hemska grejer och Leah hörde det och tror du hon kommer hata mig eller kommer hon fatta?"

Jessica gick av och an på rummet, struntade totalt i Ryan som upprepade gånger hade försökt fä henne att lägga sig ner hos honom och lugna ner sig lite. Hon stannade upp för ett ögonblick och stirrade på Jason, ville inte ens veta vad han hade sagt eller varför.
”Hon hatar ingen, men jag tvivlar starkt på att hon kommer kasta sig i din famn eller vilja prata med dig.”

"Okej... Det var väl det du ville från första början?" mumlade han och såg på Jessica. "Valerie ska skjutsa hit Leah nu. Jess, du får ta hand om henne för jag tror inte hon vill ha med mig att göra mer." sade Jason och gick till sitt rum. Han suckade högt och såg Valeries bil köra fram. Han svalde hårt och la sig ner i sängen.

”Ville vadå?” Jessica fick inget svar av honom men hon kunde räkna ut själv vad han menade. Hon hade ändrat sin åsikt om Jason men hennes åsikt borde kanske inte ens från första början ha spelat någon större roll. Det som gjorde Leah glad var det viktigaste. Hon skyndade sig ner till hallen för att möta upp Leah, slog armarna om henne i en hård kram.

Jason hörde tjejerna i hallen och det tog allt i honom att inte gå ner och hålla om Leah. Han drog täcket över huvudet som ett litet barn och försökte somna, morgonen efter kanske skulle vara bättre.

Leah besvarade kramen innan hon släppte taget. Hon satt uppe i vardagsrummet en stund tillsammans med Jessica innan hon ursäktade sig och gick mot gästrummet. Efter allt som hade hänt under eftermiddagen och kvällen så hade hon ingen lust att prata mer. Hon ville bara försöka sova och förhoppningsvis få en bättre dag när hon vaknade upp igen.

Jason vaknade tidigt dagen efter och klädde snabbt på sig. Han gick ner och kollade igenom Valeries nya pass. Angelica Shaw. Det verkade trovärdigt och passet såg riktigt bra ut. Han la det i bakfickan och tog en pistol som han la i byxlinningen. Han gick till köket och gjorde frukost till sig själv, han tänkte hålla sig borta från huset så mycket som möjligt då han ville ge Leah tid.

Till sin besvikelse fick hon inte mycket sömn under natten, men det borde egentligen inte förvåna henne med tanke på att hon inte brukade ha turen på sin sida. Istället för att ligga kvar i sängen reste hon sig upp för att gå ner till köket för att dricka ett glas vatten. Hon stannade upp vis köksöppningen då hon såg Jason och vände sig om för att gå tillbaka igen, hon hade fortfarande ingen lust att prata.

Jason tittade upp då han hörde steg. Han svalde hårt när han såg att det var Leah. Han kunde inte hålla sig trots att han försökte.
"Jag ljög i telefon." sade han försiktigt och såg på henne en stund. Han tittade bort och drog handen genom håret.

Hon stannade upp och vände sig om, osäker på vart han ville komma. Efter allt som hade hänt så visste hon snart inte längre vad som var sant och vad som var lögn.
”Och?” Leah undvek att se direkt på honom. ”Du sa det ändå.” Och det sårade henne. Det han sagt hade gjort henne väldigt, väldigt ledsen.