PRS(Dragon Fantasy)

"Ja? Jag klarar mig, jag har ju tränats av dig" log Nalel och reste sig. Hon letade fram en kniv "Jag har drn här".

"Bra." sa Meira och log, skulle hon klara det mot San var en annan fråga? Men hon nickade, marknaden lät som en bra ide.

Malel stoppade kniven i sitt bälte och log mjukt. "Jag är tillbaka om en halvtimma, hitta inte på något bus". Hon gick ut ur huset.

"Okej" sa Meira och diskade men blinkade åt Ian.
"Bus, det gör vi va?" sa hon och han skrattade då hon satte honom på sina axlar och de gick till byn.

Nalel visslade tyst för sig själv då hon gick. Hon tyckte om att gå själv ibland, det var så lugnt och stilla i skogen på mornarna. Knappt någon var uppe.
Hon kom in i skogen en bit och stannade upp för att beundra naturen.

Ian och Meira gick ner till marknaden, Meira ville se om hennes mynt fungerade även här som hemma i Gondor, men de kanske betalade på annat vis?

Ian höll sig fast i hennes hår. "Jag kan se allt!" skrattade han och ropade till sina vänner då han såg dem.
Nalel hörde plötsligt ett ljud, steg. Men hon han knappt vände sig om då någon fällde henne till marken. Denna någon höll fast henne och hon kände hur något illaluktande sattes för hennes näsa och mun. Hur mycket hon än försökte kunde hon inte hålla sig vaken. Hon svimmade av.

"Inte så hårt, jag är håröm." sa Meira så pojken släppte taget. De hade gått runt, men hon var orolig för Nalel, kom hon inte om en halvtimme var det Meira som skulle komma efter henne.

San flinade då Nalels muskler slappnade av och hon svimmade av. Han tog fram repet han haft och bad om hennes händer och fötter. "Ni kan komma fram nu" sa han och ut ur träden och buskarna kom två orcher.
"Ta med henne, men var varsam" sa han och orcherna lyfte upp Nalel och bar iväg med henne. San drog fram en papperslapp ur sin ficka och skrev ett meddelande. Meira, du kan nu inget göra för din vän //San. Han satte fast lappen mot ett träd synligt och försvann efter orcherna.

Meira hade lämnat Ian hos Ian den äldre och dragit på sitt svärd och dolkar och begav sig av efter Nalel. Hela tiden hade hon känt en oro och nu tänkte hon ut för att leta. Tack vare sin träning fann hon stigen och började leta efter Nalel. Hon hittade en lapp och det knöt sig i magen då hon läste var där stod. Hon såg sig om, orcer var sällan smidiga och hon såg var de hade tagit sig fram.