(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

Läkaren var väldigt lugn. "Ta det lugnt, jag ska inte göra illa dig, det är morfin, mot smärtorna" förklarade han och log vänligt mot Arvid.
Tillslut var såret igen sytt och Alice sjönk ner i sängen igen. Det bultade lite även om läkaren kom med en spruta som han sa var morfin i.

" Låt mig vara sa Arivd och kröp ihop i hörnet han såg sig skrämt omkring han hade aldrig varit på ett sådant här ställe
" Arvid lugna dig försökte Adam men han visste att det var omöiligt

Läkaren suckade. "Som du vill, men säg bara till om du ändrar dig". Han gick iväg till Adam istället. "Vill du ha morfin? Dämpar smärtorna".
Alice lät läkaren spruta in morfinet i henne och genast kände hon en skön och lugnande känsla i hela kroppen.

" Ja gärna sa Adam och läkaren sprutade i morfin han kände genast att det dämpade smärtorna det var som en skön känsla plötsligt uppenbarade sig
Arvid ville inte vara på det här stället han ville härifrån han kanske skulle försöka smita

"Kan jag gå och hälsa på mina vänner i det andra rummet?" frågade Alice läkaren som nickade. "Det går bra" sa han.
Alice reste sig upp, det var inte fören nu hon märkte att de satt på henne andra kläder, ett vitt, rent linne och rena vita byxor. Hon kunde se att de också satt bandage och plåster där hon hade sår.
Alice gick ut ur rummet och öppnade dörren till det andra.

Arvid smög mot dörren men en annan läkare tog tag i honom innan han kom ut genom dörren
" Du får inte lämna sjukhuset fören du är frisk sa läkaren

Varsamt, men bestämt föste läkaren tillbaka Arvid till sängen.
Alice klev in i rummet och gick fram till Adams säng, hon satte sig på en stol bredvid den. "Hej, hur mår du?" frågade hon honom och log.

" Jag mår bättre hur mår du? sa Adam och log mot Alice
Läkaren la ner den motsträviga Arvid i sängen han var just nu livrädd men läkaren gav honom en spruta med lugnade medel i.

"Jag mår också bättre, de sydde igen ett sår, och så gav de mig en spruta" sa Alice. Den där känslan av morfinet var väldigt skön, hon kände sig så lätt om hjärtat nu. Som om allt var helt okej.

" Snälla låt mig gå sa Arvid när han höll på att somna
" Ledsen men vi kan inte tillåta dig det sa läkaren
Arvid somnade strax medans läkaren gick till Julian