Life - Lupple & Medi PRS

(jo jag vet... Kanske hon inte fått det?)


Hon skrattade och kramade henne.
"Det var inte det jag kom för att fråga. Jag vill fråga en sak om dig." sa hon ömt.

"Så hur många år sedan var det du hoppade på Olivia?"

(Nej vi kör nog på nej va? )

Rose fnissade. "Om mig?" Undrade hon och såg på henne.

"När jag var femton, så tio års sen snart då." Sa han lugnt. (Tänker att hon måste varit borta ett tag för att han ska hunnit med allt xd)

(vi kör inte på det. så hemskt vi höll på säga ja ;( )

"Ja om dig." Hon tog hennes händer efter att ha satt sig.
"När du är varg. Blöder du.. i trosorna?" Frågade hon. Hon var nog inte bra alls.


Hon såg på honom och slog honom i huvudet.
"och hon blev lämnad? idiot. Var det samma fanskap då med?"

Rose kramade hennes händer och studerade hennes naglar, så vackra. Hon tittade upp vid frågan, oförstående och skakade på huvudet. "Nej bara i munnen. För tänderna." Förklarade hon och visade hur stora hennes vargtänder var med händerna.

Gabriel såg på henne. "Slå inte mig." Sa han allvarligt. "Den kvällen är en av mina mörkaste pärlor." Sa han och man kunde höra hans kraft bakom orden. "Hon blev hämtad av Mistril, lämnad till sin mormor och efter ett rådsmöte skickade dem iväg henne. Och jag fick strikta order om att aldrig närma mig henne förrän hon tog sin plats här igen." Sa han irriterat.

"Åh vilken tur." Hon kramade henne och smekte henne över håret.
"När det händer så kom till mig. Skäms inte över det." sa hon och log mjukt.
"Är du hungrig?"


Wendy såg på honom och såg sedan på David.
"Vi släpper det här. jag kan känna det som åska och det ger mig huvudvärk."

Rose nickade sakta. "Okej." Lovade hon, förstod inte alls vad hon pratade om men var lika glad för det. "Ja jätte." Viskade hon glatt. "Kan du natta mig efter maten? "Undrade hon hoppfullt.

David studerade dem och nickade. "Det är släppt." Sa han lugnt från sin sida. Gabriel slappnade av lite mer.

"Det är klart att jag kan. Det är väl mitt jobb?" Log hon och skrattade mjukt.
"Så du får ju allt du önskar." Hon började gå mot dörren.

Molly log och såg sig om.
"Så huset ÄR större på insidan? men hur?" Frågade hon.

Gabriel ryckte på axlarna. "Ingen aning, magiskt." Sa han ärligt och flinade lite. "Det har liksom förändrats sen Olivia flytta in." Förklarade han ärligt.

Hon log och nickade.
"Jag tror det kan vara bra för huset att få känna sig fri. Tror allvarligt att det skrek efter en förändring. Nytt skratt."

Han nickade. "Du har nog rätt." Log han.