Life - Lupple & Medi PRS

"Ja men det betyder inte att du ska snoka nu!" Sa hon surt och gav sin bror en blick.
"Nej!"

"Hur kan jag låta bli? Jag bor ju långt härifrån." Suckade han. Holly såg på dem båda. "Kan vi snälla strunta i att bråka? Ja han är mäktig. Ja han har gjort massor. Kan han bara få vara vår lillebror ikväll? Tror han skulle gilla det mer." Föreslog hon ömt.

Molly nickade.
"Jag håller med henne. låt Gabriel vara Gabriel ikväll. Inga starka alfafrågor. Bara va barnen ska heta. Andra saker. Samma där inga frågor till väktaren bara till Olivia" sa hon och lade armarna i kors.

David suckade tyst men nickade sakta. "Visst. Jag ska verkligen försöka." Lovade han sina systrar. "Men alltså." Började han men stängde igen munnen och drack lite mer vatten. " Jag försöker." Sa han samlat.

Gabriel hörde dem ju klart och tydligt och bestämde sig för att börja gå inåt igen.

Olivia såg på David och log svagt.
"Tack. Har ni sett er omkring? Det finns ju nya rum och vargrummet har blivit uppdaterat så mycket sedan ni var här. Jag gick ganska lös på min fantasi"

Gabriel gick fram till Olivia och kramade om henne bakifrån. " Hej." Log han och kysste hennes kind mjukt. "Ni måste kolla på Roses rum. Det är fantastiskt." Log han glatt.

Wendy log och nickade.
"Ja det är helt otroligt. Hon trodde hon pyntade för en annan person. men i hemlighet så pyntade hon till sig själv."

"Hur mår Rose?" Undrade Holly mjukt. "Hon mår bra. Skulle jag tro. Hon vet inget så hon har inga bekymmer så." Log han. "Men hon kan ibland bli en liten varg. Så det är lite obehagligt. För hon kan inte riktigt vända tillbaka än." Sa han leendes.

"Men hon är ju tidig?" Molly såg oroad ut.
"Tidigare än oss alla antar jag. Jag var 11 när jag blev varg först..." Molly hade sänkt sin röst.
4Wendy nickade instämmande.
"Jag var 12."

Gabriel nickade sakta. "Jo det oroar mig också. Vet inte riktigt varför och mamma vägrar ju ge information om...hennes far. Och hennes farmor börjar bli riktigt snurrig." Suckade han. Holly räknade lite på sina fingrar. "13 tror jag. Hade varit iväg kvällen innan fullmåne och tagit lite svamp och ah. Ni vet. Mådde så sjukt dåligt dagen efter. Fattade inte riktigt förrän månen var framme." Suckade hon lite roat. "Men jag har hört att det händer oftare än vad man tror. Att man är tidig alltså." Sa hon tankfullt.