Life - Lupple & Medi PRS

"Jag börjar bli hungrig." Sa hon och såg in i hans ögon.
"Jag vet itne varför jag blev så..." Hon tystnade.
"Jo jag vet. Jag är i en öm tidsperiod och tja..." Hon smekte hans kind.
"Nämn inte det där igen när jag väl redan gråter."

Hon såg mot Mi och log stort.
"Vill du prova portalen härifrån?"

"Maten är klar." Viskade han och såg skamset på henne. "Jag förstår att det jag sa var fel och okänsligt." Viskade han och smekte hennes kinder sakta. "Förlåt." Viskade han igen.

Mi skakade på huvudet. "Nej. Jag kommer göra lite tester på den först." Log hon och såg på Olivia. "Ha en fin kväll." Log hon och startade bilen igen.

"Ja det var du. Din dumma alfa." Hon kysste hans kind och såg på Mi igen.
"Jag trodde det var 'låst' från din sida. Att du låser upp härifrån." Hon såg på Gabriel.
"Du är skyldig mig en örfil." Viskade hon tyst.

Mi såg på henne. "Det är vad jag måste se över. Jag kan inte gå igenom och fastna." Flinade hon ärligt. Men klev sedan ur bilen. "Just det." Sa hon och log. "Släpp honom." Bad hon Oliva.

Hon släppte honom och reste sig.
"Jag kan ju kanske låta dig sova ute." Sa hon och reste sig upp och såg mot huset.
"Jag kan lixom inte fråga hur huset mår."

"Jag tror er nye vän Aldriz kan hjälpa er med det." Sa Mi stilla. "Men inte än." Sa hon allvarligt mot de båda innan hon såg på Gabriel. "Stå upp. Jag kan inte när du ligger ner." Sa hon och Gabriel ställde sig upp och såg på Mistril. "Inga märken." Sa han varnande och Mi skrattade lågt. "Detta är även från mig. Din far hade inte tyckt om det du sa till henne och inte gör jag det heller. "Sa hon allvarligt. Innan hon höjde handen och gav honom en örfil.

"Han är inte min vän." Sa hon lågt och såg på Gabriel och hon lade huvudet på sned. Fingrade på ringen hon hade i en ficka och ramlade nästan när örfilen ekade genom skogen.
"MI du kommer knäcka hans käke!" skrek hon och såg på Gabriel med nu sorgsen blick och tårar började rinna ner.

Gabriel morrade lågt, det var en rejäl örfil. Han visste att hon inte ens använt en fjärdedel av sin kraft men det gjorde ont. Och hon hade prytt sin hand med silverringar. De bar hon ju alltid men ändå. Han spottade ut lite blod. "Mi. Du hade kunnat vänta. "Sa han irriterat innan han skyndade fram mot Olivia. "Nej älskade. Det kommer hon inte. "Viskade han lugnande. "Jag är ganska tjockskallig." Sa han i hopp om att få henne att le. Sammy hade skyndat ut men stannat vid dörren när han förstått situationen.

Hon såg på honom med tårar som rann ner. Tur att hon hade använt en mascara som var vattentät.
"Jag har en sak till dig." Hon tog dram ringen och såg på honom.
"Du får ge mig den." sa hon och såg Sammy.
"Sammy" Hon snyftade.
"Jag är så patetisk.."

Sammy såg på Mi som stod där och rättade till sina ringar. På Olivia i tårar och Gabriel som spottade blod. Frej körde fram bilen och klev ur.

Gabriel höll den vackra ringen i handen, nu var inte det rätta tillfället.

Sammy klev fram till Olivia och tog hennes händer. "Hey, han kommer läka inom några minuter." Viskade han lugnande. "Ska vi gå in. Familjen väntar." Viskade han uppmuntrande.