Sjunde året på Hogwarts

"Haha, du börjar nästan bli för elak Laura." skrattade jag och log mot min vän.
"Överraskning är ett bra vapen." sa Draco och jag nickade.
"Men ni måste ändå vara försiktiga. dödsätarna bryr sig inte om i fall de döar någon och jag vill inte att ni ska dö!!!" sa jag och och såg uppriktigt på mina vänner som nickade.
"Jag förstår verkligen inte hur Harry ska ha någon chans." sa Draco
"Harry må vara jobbig ibland, men han är en utmärkt trollkarl så säg inget." sa jag bestämt.
"Sen har jag hört att de goda alltid segrar." sa jag trött
"Men jag vet faktiskt inte vem jag vill ska vinna." sa jag och tog o drack lite vin. och såg sedan på de andra

(Jag hatar Harry egentligen. jag skriver för mkt på min FF, jag börjar gilla honom då jag hatar vin med xD)

- Nä då vi ska vara så försiktiga så, vi vill ju ändå bli tillfångnatagna och jag hade inte tänkt att dö för en dödsätares hand, sa jag med ett leende.
- Ärligt talat Cara det är bara i sagorna de goda segrar,
inte i verkligheten då är de som har mest makt och magi som vinner.
Vilket jag måste påstå att de goda ligger lite i underkant.
- Ja eller hur?, sa Dean
Ni har svartkonster,
de oförlåtliga förbannelserna,
dementorer,
jättar,
varulvar,
dödsätare och
andra mörkervarelser.
Vi har bara oss själva för varken kentaurer, dvärgar eller vattufolk vill stå på någons sida i kriget.
- Ja ni kommer säkert att vinna, sa jag sorgdet.
- Ja vad kommer hända med oss då, sa Dean oroligt.


(Hahaha skyll dej själv Harry är bra, ocg hater vin jag med det smakar pyton varför tror du jag tog cider? XD )

(haha xD de blir bara jobbigare o döda honom i FF bara xD ja men cider är itne lika gött till fisk xD)

"Men även om vi har allt det där, har ni vänskapen, kärleken och modet. ni slås för det ni tror på vilket är en starkare kraft än man tror." sa jag allvarligt.
"Ja dödsätarna skulle lika väl kunna vända sig och slås mot varandra." sa Draco.
"Ja ni anar inte. jag hatar dödsätar mötena, alla förösker komma på nya sätt att döda och bråkar om vad som är bäst. tills pappa kommer in, alla blir tysta och gör som han säger. det finns inget tråkigare. och av någon anledning vill pappa alltid att jag ska vara med." suckade jag trött.
"Fast de brukar sluta med att du lämnar rummet efter halva mötet." skrattade Draco och jag nickade och vände mig sedan mot de andra två
"Och Jag vet inte vad som kommer hända. men jag kan lova er att jag ska skydda er. ni har mitt ord som mörkrets prinsessa." sa jag och log både glatt men ändå allvarligt.
"

(Hahaha XD det märks att du kommer från Göteborg när du skriver Gött )

- De där dödsätarna, verkar inte särskilt smarta, varför inte arbeta med varandra? De skulle ju gå ännu bättre, sa Dean med ett glädjelöst skratt.
- Tack Cara jag vet att du skulle det.
Men i praktiken, hur skulle det funka?
Din far verkar ju inte vara särskilt förtjust över oss och inte dödsätarna heller.
Du såg ju bara idag!
Och jag ska skydda er också om vår sida vinner, ni ska inte behöva hamna i Askaban.
Som sagt var jag har läst juredik,
och jag utbildar mig till Arour,
och jag kan säkert få Kingsley till hjälp,
han är ju ändå chef för Aururernas huvudkontor.
(Och han blir minister sen, fast det vet vi inte om )
sa jag med ett leeende mot de andra två.

(haha ja jag vet xD men gott låter inte lika bra xD)

"De kanske verkar dumma, men när deras herre ger dem ett uppdrag utför dem det med största allvar och de är väldigt smarta, de flesta av dem. så underskatta dem int" sa Draco och jag nickade
"Jag vet inte. men lättast är nog pappa, jag har mina knep för att hantera honom och om jag får honom att låta er vara kommer de andra dödsätarna låta er vara. annars får de med mig att göra, och jag har fördelen att de alltid udnerskattar mig. dels för att jag är bara ett barn enligt dem och sedan för att jag är tjej." sa jag irriterat.
"Vi är tacksamma för det Laura." sa Draco och jag log
"Ja vi får helt enkelt hjälpa varandra." sa jag och nickade.
"Undra vad vi ska bli sen när vi är klara?" sa Draco och såg på mig.
"Förutom mörkrets herskarinna?" skrattade jag och tänkte. "Jag vill nog bli journalist eller lärare på skolan." sa jag och log Draco såg på mig.
"Ja du? om du ska jobba kan jag ju sova hela dagarna." sa han och jag slog honom på armen.
"Aj. varför gjorde du så?" sa han och tog sig om armen och jag bara himlade med ögonen och mötte Lauras blick.

- Nej, vi underskattar dem inte, sa Dean,
De skulle bara bli så mycket bättre om de sammarbetade.
- Du är en mes Draco, sa jag med ett flin när Cara slog honom på armen.
Jag trodde att mörkrets prinsessas förlovade kunde tåla mer smärta än så, sa jag retsamt till Draco, och flinade mot Cara.

Draco såg surt på oss.
"Varför går ni aldrig på Dean? och vem har sagt att jag inte klarar av smärta? jag vill bara få henne att känna sig stark." protesterade Draco och jag skakade på huvudet.
"Han är hopplös ja jag vet, men jag försöker förbättra honom." skrattade jag och Draco såg surt på mig
"Ja för du är ju så mycket bättre?" sa han och puttade mig lätt på armen och jag såg på honom.
"Du slog mig!" sa jag förskräckte.
"Va?...Men...jag...puffade..." sa han förskräckt och jag började åter skratta
"Draco när ska du lära dig att jag skojar med dig?" sa jag lätt
"Men man vet aldrig med dig. särskilt inte med tänke på ditt temprament." sa han ursäktande och jag log.
"Du lär märka i fall jag blir arg på dig." skrattade jag och kysste honom lätt.
"Så vad säger ni, ska vi fortsätta gå en promenad i staden eller åka tillbaka?"

- Det är enkelt, Draco, Dean blir inte lika sur och då är det inte lika kul att reta honom.
Sen tar du allt på stort allvar,
du lär väll märka när Cara blir arg på dej.
Ni sa ju att det såg ut som om vi skulle döda varandra.
Så när Cara ser ut så, då skulle jag akta mig.
Eller jag skulle inte akta mig, eftersom jag förmodligen skulle vara lika dann.
Men du ska akta dig, sa jag med ett flin åt Draco.
- Vi kan väll gå vidare, sa Dean och såg på Cara.
- Ja natten är inte slut än, kom så går vi sa jag.
Och vi gick ut på den kullerstensbelagda gatan och fortsatte upp längs den.

jag nickade instämande mot Laura.
"Jag trodde Malfoys inte gick att reta? jag trodde ni var som stenar som hade smma ansiktsutryck jämt." sa Dean när vi betalade
"De har de vanligt vis, men jag har känt Draco aldeles förlänge och jag kan bryta igenom den masken alldeles för lätt." skrattade jag
"Ja jag tror du har förhäxat mig." sa Draco och såg på mig
"Klart jag har. de kallar kärlek." sa jag mjukt och kyste honom när vi gick ut på gatan. de var kyligare nu och Draco la sin mantel runt mig.
"Vi får plats båda två i den." sa jag och han kröp in bredvid mig och vi gick sida vid sida.
"Titta där är täcknet för dödsrelikerna." sa jag och pekade på kyrkan

- Vad är det då? sa jag och sag undrade på Dean som ryckte på axlarna.
- Vadå har ni inte läst om de tre bröderna, sa Draco förvånat.
- Vilka tre bröder sa jag ännu mer förundrat.
- Ja i Bardens Bagges sagor.
- Har aldrig hört talas om, sa Dean.
- Nä inte jag heller vilka är det?

(Du behöver inte förklara det, kan dom redan men inte Laura. Så säg att du bara berätta sagan eller nått )