Life - Lupple & Medi PRS

"Jag gillar att ta hand om allt. Jag klarar mig Gabriel." Hon hade diskat klart och stängde av vattnet.
"Och vad skulle du diska? Allt var ju klart." Sa hon med ett leende.

Gabriel flinade lite och nickade. "Visst visst, miss jag tar hand om allt. "Log han och pussade henne på pannan och hjälpte Rose ned från bänken. "Du diskar väldigt fort. "Kommenterade han och log.

"Jag diskar superfort." Log hon och slog sig ner.
"Min rygg ömmar lite så ska nog ta det lugnt nu." Viskade hon och skrattade.
"Och snart Rose har vi magiska kakor.Kommer du bjuda farmor på det?"

Rose log glatt och tittade på henne. " Såklart. "Viskade hon glatt. Gabriel satte sig bredvid Olivia och drog snart upp henne i sitt knä och började att massera henne.

Olivia slöt ögonen och kved till.
"Det gör svinont. Gabriel. ajj!" Hon bet till och drog sig loss.
"Jag.." Hon såg bort..
"Det är bra. " Hon kände ärren bränna och lade snabbt handen över bröstet.

Gabriel flyttade snabbt undan händerna och såg på henne med oroliga ögon. "Vad är det?" Frågade han och flyttade sig ifrån henne. "Förlåt Olivia, jag menade inte att... göra dig illa. "Viskade han och var full av oro.

"Jag har bara riktigt ont i ryggen. Det är djupare än musklerna tror jag." Hon hörde klockan ringa och hon såg på Gabriel.
"Kakorna är klara. Ta ut dem och låt dem svalna." Hon lade sig på golvet och suckade.
"Jag ligger här en stund."

Om något oroade Gabriel så var det verkligen detta. Det lät inte alls bra. "Du borde prata med läkaren. "Viskade han innan han reste sig upp och nickade. "Självklart."Log han och gick bort till ugnen och flyttade undan Rose med en blick innan han tog ut dem. Ställde dem på spisen och stängde igen luckan och stängde av värmen. Sedan vände han om och såg på Olivia. "Ligger du bra där?" Frågade han med ett snett leende innan han förklarade för Rose att kakorna var för varma för att röra ännu och hon lyssnade och gick och satte sig bredvid Olivia med orolig blick.

"Jag vet att jag borde. Men jag tror jag inte har varken tid eller ork att ta mig in för att få tabletter som kanske fungerar. Jag tror jag bara har sträckt mig ordentligt." Olivia log.
"Det gör lite ont fast på ett bra sett. Så som..." Hon funderade."Att ta spruta. Det gör ont men det är bra smärta."

Gabriel höjde på ögonbrynet. "Olivia, tror du på allvar att det inte finns läkare som kan ta sig till dig. Varje släkte har en. " Sa han allvarligt och log sedan. "På ett bra sätt, om du säger det så." Log han.