De utvalda

Ethan lugnade ner sig till sist och var tyst. Men istället för att sova öppnade han upp ögonen. Hans blick var vild och orolig tills han såg Eletha. "Åh tack gode gud, det var bara en dröm" mumlade han och kramade hårt om henne.

"Det var bara en dröm." sa Eletha lugnande och log svagt. "Bara en dröm, en dum mardröm." mumlade hon mjukt och kramade om honom.

"Jag drömde att männen kom tillbaka för att hämnas...de tog min familj...och dig" mumlade Ethan. Han hade velat att de skulle döda honom istället. Han släppte taget om Eletha och la sig ner mot kuddarna med en lätt duns och suckade ut.

"De kommer inte tillbaka, men ja......deras själar, andar eller vad det är hämnas." sa hon och pekade förklarande på huvudet, rent mentalt hämnades de. "Men det är bara drömmar, inget annat." sa hon bara och suckade lätt.

Ethan suckade bara som svar på det. Hämnd va? Då skulle han nog få många sådana här mardrömmar...tänk vad mycket oskyldiga han måste tvingas mörda innan han själv dör på ett eller annat sätt.
Han la armarna om Eletha igen och drog henne intill sig. "Jag ville att de skulle döda mig istället...men det godtog de inte..".

Hon log svagt för vad skulle hon svara? "Nej, de gör de inte, inte i drömmar och inte i verkligheten, de tvingar dig till det du inte vill istället." sa hon med en lätt suck, livet var inte enkelt.

Ethan nickade. "Livet är så komplicerat och orättvist" suckade han. I resten av deras liv så skulle de tjäna kungen, roa lorder och ladies och mörda folk. Det var ett hemskt liv...Men de hade i alla fall varandra.
"Jag älskar dig så" mumlade han till Eletha och slöt ögonen igen. Strax sov han återigen, men lugnt denna gång.

Hon log, någon ljuspunkt fanns det i alla fall i deras liv, om de inte skulle rymma? De kunde det, djupt i skogarna här i norr fanns det förrymda särlingar. Säkert skulle de ta emot Ethan och Eletha, kanske? Fast de trodde väl att Eletha var kungens knähund och skulle röja dem ur vägen? Men försöka kanske de kunde?, men de hade ju Ethans familj att tänka på........om de skulle ta med dem? Gömma dem? Elethas tankar gick och hon kunde inte somna fast hon hörde Ethan gjort det.

Ethan sov lugnt resten utav natten. Elethas närhet gjorde susen och han mumlade något glatt i sömnen och drog henne närmare sig.
Tillslut på morgonen så vaknade han utav solen som sken i ögonen och kylan då brasan slocknat. Han satte sig upp och gäspade till.

Eletha hade varit vaken hela natten, eller kanske småslumrat lite men vaknat åter. Hon hade sina mardrömmar med men ville inte störa eller väcka Ethan så hon lät helt enkelt bli att sova. "God morgon." log hon mot honom och låtsades att hon sovit även hon och inte legat och grubblat rädd för att sova.