Power (Ett rollspel för alla)

((Japp. XD))

"Ja, du lämnade mig, svek mig, såg att jag led och gjorde ingenting åt det, tvingade mig att leva i din skugga, blev automatiskt det svarta fåret i familjen och för att inte tala om att jag genom hela min förbannade barndom fick höra att jag skulle vara som min bror." Svarar Ariana hårt och försöker att inte låta besvikelsen och sårbarheten smyga in i rösten. Det gör den ändå men inte så att den borde märkas. Senaste gången hon sa det här fanns det bara giftig irritation och ilska. Men det var under andra förhållanden nu har hon spår av känslor efter 2 små snorungar och har dessutom en hämndlysten småtjej efter sig.

((Klaus verkar inte vara så aktiv?

Ginny!!!: Jag ska kolla om jag hittar något att äta...))

((Nope... o_o))

((Vi kan ju prova att tagga honom. Klaus.))

Dominus känner sig lika chockad och sårad som förra gången. Fast på ett sätt är det värre, mycket värre. Arianas ilska och anklagelser kan han hantera. Mycket av det var trots allt inte hans mening. Men de där stråken av besvikelse och sorg skär mer i honom än några anklagelser kan göra. Han står tyst. Han tänker inte säga att han är ledsen, eller att han inte menade det. Det är inget som hon tänker acceptera. Det finns nog inget som hon tänker acceptera av honom. Förutom hans död.
((Ooh, dramatik! Du är inte en värre dramaqueen än det här syskonparet, Ginny!!!! ))

((Hade ni tänkt att rolla 50 sidor när det är natt?))

((Ja, Dominus och Ariana behöver ju knappast bekymra sig om det. Så kanske ))

"Du har iallafall lärt dig att ursäkter inte hjälper." Säger Ariana och fnyser irriterat innan hon transfererar sig ifrån rummet. Hon kan inte vara därinne. Allt hon stängt ute genom åren, allt hon knuffat undan och gömt bubblar upp till ytan. Hon kan inte visa sig svag. Om hon visar sig svag... då försvinner Ariana. Allt hon byggt upp genom åren, kaxigheten, känslokontrollen och kallblodigheten. Allt kan inte rasa på några få sekunder. Hon tillåter det inte.
Men varför gör det då så hiskeligt ont att se sin bror sårad igen?

((Oops, Ariana's showin' feelings... Ska det bli dag då?))

((Japp, och det gör henne förbannad. XD Ja, kör hårt!))

((Och imorgon kan jag tillbringa nästan hela dagen med mitt fantastiska tangentbord ♥ (familjedator)))
Francesca vaknar med känslan av att ha ögonen fulla av grus. Hon kan inte ha sovit särskilt länge, och en blick på klockan bekräftar hennes tanke. 05.17. Sist hon såg på klockan blinkade siffrorna 02.48. Hon orkar inte räkna, men förstår ändå att det inte blir många timmars sömn.
I vilket fall känns det inte som om hon hon kan somna om, så hon gnuggar sig i ögonen och sätter sig upp. Hon kan lika gärna tillbringa den här överflödiga tiden med att försöka göra något åt sitt hår. Det är en gåta för henne hur så kort hår kan bli så trassligt. Med en suck rotar hon fram en borste.