Hemligheter kan inte gömmas för alltid

Jag kommer att åka iväg imorgon fram tills på söndag så jag vet inte om jag kommer att få så många fler tillfällen att skiva. Därför kommer jag att skriva så mycket jag kan innan jag åker

Vad roligt!

Cassia Lestrange

Jag slog upp ögonen och tittade mig omkring i rummet. Först kom jag inte ihåg vart jag var men sen kom jag på att jag var i sovsalen. Sovsalens färger gick i grönt och silver men det gick knappt att urskilja färgerna i mörkret. De andra flickorna sov fortfarande så jag smög fram till min koffert och tog på mig skolklädnaden. I den rektangulära sovsalen stod det fyra sängar. I sängen bredvid mig låg Vanessa Wood och sov. Hon var dotter till Oliver Wood som var lärare i kvastflygning och även domare för Quidditch matcherna. I sängarna mitt emot Vanessas och min sov tvillingarna Echo och Enyo. När jag hade fått på mig skolklädnaden med Slytherin emblemet lämnade jag sovsalen. Jag visste inte hur mycket klockan var men jag gissade på att det var väldigt tidigt på morgonen för jag mötte ingen på vägen till uppehållsrummet. Det var lika tomt i uppehållsrummet så jag slog mig ned i en av sofforna. Jag blundade och lyssnade på ljudet av vatten som slog mot väggen. Jag hade höjdskräck så jag trivdes bäst på marken så egentligen var det ännu bättre att jag under sju år faktiskt skulle bo under marken.
”Jag visste inte att du var så morgonpigg.” sa en röst alldeles intill mitt öra. Jag skrek till och öppnade ögonen. Framför mig stod Lucus med en road min.
”Du skrämde mig.” muttrade jag och blängde på honom. Han flinade bara och satte sig bredvid mig på soffan. Jag flyttade mig så lång ifrån honom jag kunde men han verkade inte sårad över det utan började skratta. Jag förstod mig inte på honom.
”Du skrämde mig nästan med ditt skrik. Tur att jag redan är vaken för annars hade jag nog vaknat av det där skriket. Tycker synd om de personerna som hoppades på sovmorgon idag för det kan de nog glömma.” sa han och jag himlade med ögonen. Jag hörde steg som kom från tjejernas sovsalar. Jag vände mig om och fick syn på Vanessa Wood. V hade inte pratat så mycket men hon verkade vara trevlig.
”God morgon.” sa hon och gäspade stort. Vanessa satte sig en av de andra sofforna med ett trött leende. Jag log av lättnad när jag insåg att hon inte behandlade mig annorlunda för att jag var en Lestrange. Visserligen hade inte Lucus, Echo eller Enyo behandlat mig dåligt heller. Men de tre var ju så konstiga att jag inte visste hur jag skulle bete mig i närheten av dem.
”Förlåt, väckte jag dig?” frågade jag men hon skakade på huvudet.
”Jag har sovit dåligt i natt bara.” mumlade hon och vände bort blicken. Det var tydligt att hon inte ville prata mer om det så jag frågade inte mer. Men Lucus verkade inte tänka likadant.
”Sov du dåligt pågrund av din pappa?” frågade han med ett höjt ögonbryn. Vanessa stelnade till och såg förvånad ut.
”Hur visste du det?” mumlade hon och jag tittade förvånat på Lucus. Jag förstod inte heller hur han kunde veta det.
”Jag såg din pappas besvikna blick när du sorterades till Slytherin. Han var lagkapten för Gryffindor under sin skoltid, och han hoppades att du skulle ta efter honom. Bli Gryffindors stjärnspelare men genom att bli sorterad till Slytherin så krossade du din fars drömmar om din Quidditch karriär.” sa Lucus hånfullt och jag såg hur Vanessa hade fått tårar i ögonen. Vanessa reste sig hastigt upp och sprang ut genom öppningen. Jag reste mig också och tittade argt på Lucus.
”Det där var inte snällt.” sa jag och insåg hur dumt det lät. Han ryckte på axlarna och lade upp fötterna på den platsen där jag nyss suttit. ”Du borde be om ursäkt.” sa jag bestämt. När han inte gjorde något försök till att resa på sig suckade jag bara och lämnade uppehållsrummet för att hitta Vanessa. Problemet var bara att det var min första dag på Hogwarts och jag hade inte ens haft några lektioner än. Jag tvivlade dessutom starkt på om jag skulle lyckas hitta tillbaka till stora salen för att äta frukost.
”Vanessa!” ropade jag prövande men jag fick inget svar. Jag fortsatte gå men när jag kom fram till en korsning insåg jag hur lönlöst det faktiskt var så jag vände och gick tillbaka till uppehållsrummet.

Åhh Awesome meeeer nu tack

Guuuuud mer :OO

sooo totally awesome!

Jättebra!!!!!!!

SUPER

braa x)

jättebra!