The cold in our bodies [PRS]

Hon lyssnade och visade koppen.
"Vill gärna dricka upp först. Det är bra sa Maria." Hon såg skamsen ut som sade emot en vuxen.
Lottie log ömt.
"Vi hjälps åt att hjälpa henne Maurice. Låt henne dricka upp först. Vi fick det här som gåva. För vi var ute och blev nerkylda." Förklarade hon.

"Det var inte menat att skynda dig, Alice. Bara en observation på ditt tillstånd.", sa han vänligt, men ärligt.
Han klappade med handen på bordet och reste sig upp. "Nåväl. Vi ses ett annat tillfälle.", sa han och nickade åt dem innan han försvann därifrån.

"Vi talas vid imorgon Maurice. Blir det värre hämtar jag dig... Vilket rum är ert?" Lottie såg på honom och såg på Alice som drack sakta.

"Bredvid erat rum.", sa Maurice. Han hade tänkt att han skulle vara någorlunda nära ifall han hade behövt se efter Alice när hon kände sig dålig.

Lottie nickade och tog upp sin egen mjölk och lade ner en sked. Som utlovat var det otroligt gott. Hon studerade Olivia och såg sedan mot Ivan.

"Varulvar. De finns alltså på riktigt? Jag trodde det bara var rykten.", sa Olivia och sträckte sig efter sin egen kopp för att smaka på den varma drycken. "Jag undrar vad greven har gjort som har förargat dem så?" Hon slängde en blick åt grevens håll innan hon såg tillbaka på Lottie och Alice. "Och Maurice, som säger att du är i fara.." Hon ryste och skakade ogillande på huvudet.

"I fara har jag alltid varit. Det är inget nytt." Hon drack upp och ställde ner bägaren.
"Det satt fint. Det gjorde mig tröttare faktiskt. " Hon log sömnigt.
"Drick i lugn och ro så sover vi sen."

"Okej." Olivia tystnade och höjde koppen för att svepa det sista innehållet i muggen. "Gott.", instämde hon.

Lottie hade rest sig upp och hjälpte Alice upp.
"Kom så hjälps vi åt. Jag börjar bli trött jag med..." Hon log varmt mot henne.

Olivia nickade och reste sig upp hon med. Hon sträckte sig efter Alice och hjälpte henne upp på fötter. "Så sover du nog gott sedan.", sa hon vänligt och hjälpte henne därifrån uppför trapporna till rummet.