De utvalda

"Ja.....de verkar en aning rädda bara, men jag kan inte klandra de". Ethan nickade sedan och log. Han gav henne en sista kyss innan han drog av sig skjortan och sina byxor och kröp ner i sängen.

"Ja, men det är inte konstigt särlingar anses ju farliga och konstiga och de vet att om vi rider såhär ensamma så är vi inte ut för att plocka blommor precis." säger Eletha och klär av sig och kryper ner under täcket vid honom.

Ethan nickade sakta. Och de var ju farliga...och inte särskilt normala. Han la armarna om Eletha och drog henne till sig. "Du är så varm.." mumlade han med huvudet mot hennes hår.

"Och du är mjuk och go." mumlar hon och kryper intill honom och lägger armarna om honom. Hon gäspar lätt och slöt ögonen, Tristan hoppade upp vid dem och la sig vid deras huvuden där han kurade ihop sig nöjt.

"Som en nallebjörn eller?" frågade Ethan med ett tyst skratt. Han klappade Tristan lite innan han kramade om Eletha igen och slöt ögonen. Han sov strax.

"Ja, som en stor gosig nallebjörn." log hon och somnade strax hon med, lugnad av Ethans närvaro.

Ethan var inte så lugn under natten som han vanligtvis brukade vara. Han drömde mardrömmar. Men istället för att skrika och slå omkring sig som Eletha, mumlade han oroligt och vred på sig.

Eletha vaknade, hon kunde inte uppfatta hans ord men hon visste att han hade mardrömmar. Hon mumlande tröstande till honom och strök honom lugnande över kinden.

Ethan lugnade ner sig med att vrida på sig men mumlandet fortsatte. Han snyftade till en gång till och med. "Nej...låt de vara....ta mig..." kunde man uppfatta då och då.

"De kommer inte ta dem, jag hjälper dig, såja bara en dröm." mumlade Eletha entonigt och strök honom över håret då hon gissade att det var hans familj han pratade om.