Mr.Bratt
Elev
|
Well, min lilla "skriva av sig" är rätt lång, så jag sätter in den i en spoiler-tag, så man inte behöver skrolla om man inte vill läsa.
Spoiler:Tryck här för att visa!2013-12-15 02:11
Jag vet inte riktigt hur jag känner just nu...
Tydligen har jag återgått till att skriva ner mina tankar såhär, något som känns bra, men enda gången jag har gjort det tidigare var jag rätt deprimerad, så jag är ju lite orolig...
Ruth, det är henne jag är förvirrad över...
Jag gillade henne jättemycket förut, i sjuan, när vi började i bhs (min skola), då skulle jag med säkerhet sagt att jag var kär.
Men nu vet jag inte... Jag släppte ju det för länge sen, hon skulle ju aldrig vart intresserad av mig, så det kändes dumt att ens försöka.
Så det fortsatte ju bara som vanligt fram tills nu, visst hade jag lite starkare känslor för henne än bara en kompis, men jag stötte ifrån mig dom känslorna, så var det inget mer med det.
Men sen så fick jag höra från henne att hon –under sjuan- gillade mig också...
Och då bröts lixom den där barriären som jag hade haft inom mig...
Och jag började få känslor för henne igen.
Det har gått snart 6 månader sen hon sa det, men jag är fortfarande inte säker på hur jag känner om henne, vissa dagar blir jag överväldigad över hur nära henne jag vill vara, hur mycket jag bara vill vara med henne, men andra dagar så känner jag inte mycket mer än vänskap...
Och sen har hon ju pojkvän också, inte särskillt förvånande, hon är ju den hon är och vem skulle kunna motstå henne? (Förutom typ alla killar i skolan, fast jag fattar inte hur dom inte ser det där underbara, som jag själv inte ens kan sätta fingret på vad det är, och inte ens är säker på att jag ser, jag vet, det är konstigt och förvirrande...)
När vi skulle ha uppspel på musiken ville hon sitta i aulan och öva, där jag också satt, först lyssnade hon på min låt, och det är en låt som jag på sätt och vis hade valt på grund av henne, ”wake me up” av ed sheeran, jag tolkar låten som att han inte är säker på sina känslor för personen han sjunger om, och det är precis så jag känner med Ruth.
Jag var på riktigt på väg att svimma när jag var klar, det blev så verkligt, och jag var jättenervös för att råka göra något fel, eller ännu värre, att ta i för mycket så att det skulle synas att det var henne jag tänkte på när jag sjöng och spelade lite halvdant där med pianot och darrande fingrar.
Sen spelade hon sin låt på gitarr, jag vet inte vad den heter men jag letar efter den, det var en kärlekslåt, och av någon anledning fick jag för mig att hon inte sjöng för mig, utan snarare till mig.
Då blev jag bara så glad, jag var på riktigt nära att börja skratta och gråta samtidigt, men lyckades dölja båda två.
Sen häromdan hade jag glömt nycklarna, och ingen var hemma, som vanligt gick jag och hon samma väg från skolan, och hon undrade om jag inte skulle komma upp till henne ett tag, eftersom jag inte kunde komma in hemma...
Självklart ville jag ju det, så vi gick upp.
Jag var där kanske 2-3 timmar, men det kändes som 2-3 minuter, minuter spenderade på att ligga i hennes säng och lyssna på musik, kolla vilka som var snygga av dom jag följer på instagram (Jag tyckte Tim, hon tyckte Amanda, vem som tyckte vad är orelevant, dom är typ fotomodells-snygga båda två, men jag ville skriva det ändå)
Hon sminkade sig eftersom hon skulle ut snart, och sminkade även mig (under protest) lite granna 
Sen kom den där frågan: ”vem tycker du är snyggast i skolan då?”
Jag fick på riktigt panik, svaret är ju uppenbart, det är hon, men det kan jag ju lixom inte säga, hon vet att jag har haft känslor för henne, och hon har ju kille...
Jag frågade tillbaka lite retigt: ”blir du överlycklig om jag säger att det är du?”
”nej, vi vet ju båda att det inte är sant, finns ju massa som är snyggare än mig”
Hon log som om det var ett skämt, men jag var ju egentligen fullt seriös, jag klandrar henne inte, hon kunde ju inte möjligtvis vetat det, men det gjorde ju lixom att jag inte kunde säga det över huvud taget, för då skulle jag insistera på att hon var snyggast, och det skulle inte gå, jag är väldigt osäker och behöver rätt tillfälle för att ge en komplimang utan att tro att folk ska bli arga, och det här var ju inte precis ett bra tillfälle...
Efter det mådde jag mest dåligt...
Det kändes inte alls bra, jag började känna mig trött och sa att jag borde gå hem.
Om jag nu ska säga sanningen var min mamma hemma hela tiden, jag ville bara ha en ursäkt att vara med henne ett tag till, jag är som sagt en väldigt osäker kille, och känner alltid att jag behöver en anledning för att träffa mina vänner, som om dom inte skulle vilja träffa mig annars...
När jag kom hem gick jag bara och lade mig, det fanns lixom inget bättre att göra, jag mådde dåligt och ville bara sova bort det hela.
Sen dess får jag inte alls samma känsla av att träffa henne, det känns som att jag fick min andra chans där hemma hos henne, när hon frågade frågan...
Först sa jag ju inget i sjuan så där rök ju den enda chans jag trodde att jag hade, men sen kom det där, och jag sumpade det med, nu känns det bara som att en tredje chans kommer inte, vi har mindre än ett halvår kvar i 9an, hon kommer förmodligen vara ihop med sin kille under den tiden och mer, och vi kommer förmodligen börja på olika gymnasium efter sommarn 2014...
Jag får fortfarande samma underbara känsla av att se henne, men när jag pratar med henne eller hänger med henne mår jag dåligt, jag får känslan av att vi inte borde prata, jag har ju sumpat mina chanser, varför ska jag då få vara kvar i det hela, istället för att gå vidare?
Så nu har jag lixom 3 olika känslor hon ger mig, vissa dagar känner jag inget speciellt, då brukar jag passa på att hänga med hennem eftersom jag inte mår dåligt av det, andra dagar blir jag överväldigad, överlycklig och vill bara skratta när jag kommer till skolan och ser henne där, och då ser jag fram emot en hel dag av att hänga med henne, men sen när vi väl börjar prata får jag den välbekanta klumpen i magen, halsen tjocknar, jag vill vara med henne ändå, utan tvekan, men jag mår inte särskillt bra...
Om någon av er som läser det här känner mig, och förstår vem det är, vill jag att ni ska veta 2 saker.
1. Jag säger att jag mår dåligt, då menar jag alltså inte som i våras, i våras var jag på väg mot en deppression och mådde tillräckligt dåligt för att dricka mig full vid bästa tillfälle när jag var ensam hemma.
Nu mår jag dåligt, inte mer än så, oroa er inte, inget liknande kommer hända, jag lovar! ♥
2. Om du har fattat vem jag är, prata inte med någon om det här, messa mig eller prata med mig om du vill men ingen annan, jag behöver verkligen inte att alla vet hur jag känner för henne, det skulle bli skitjobbigt!
Men jag tror för det första inte att någon jag känner läser detta (förutom möjligtvis Ellie, men dig litar jag på!), och om dom gör det tror jag inte att dom fattar att det är jag, och om dom gör det, så är det för att dom står mig nära, och jag litar på dom tillräckligt för att dom ska få läsa detta, så det är nog inget problem.
Till slut, Ruth, om du läser det här vet du förhoppningsvis vem det är, det skulle kännas ännu sämre om du inte ens kom ihåg dom ögonblick som spelade mest roll för mig.
Men jag tror att du skulle komma ihåg dom stunderna, och jag hoppas att du inte tycker att det blir svårt att vara med mig nu, men det tror jag inte, vi är (förhoppningsvis) tilräckligt nära vänner för att det inte ska spela så stor roll.
Om du nu skulle se det här, vilket jag inte vet varför du skulle, vill jag gärna att du smsar mig, för det skulle bli väldigt jobbigt för mig att inte veta om du vet hur jag känner eller inte...
Ses i skolan.
2013-12-15 02:59
Den är skriven som ett word-dokument främst för mig själv så den kanske blev lite konstig men jag hoppas det är läsligt.
EDIT: Här kommer en till liten bit.
Det är just nu en manifestation mot nynazismen som spridit sig i kärrtorp sen några veckor.
Jag skulle gått ut och va me i den, men min mor (som gick 10 minuter innan mig, tillsammans med mina syskon 4 och 6 år gamla) smsade just att jag inte ska gå ut.
Tydligen är det bråk vid manifestationen och nynazister har kastat rökbomber och smällare mot demonstranterna, där mina syskon och många andra barn var.
Jag är så JÄVLA (Ursäkta språket) FÖRBANNAD men främst är jag orolig, min syster (4år) fick nästan en j*vla smällare rakt i huvudet, och dom försöker ta sig hemåt, men jag vet inte hur fan jag ska reagera, jag är bara så orolig att dom stöter på någon på vägen...
 Every Mirror is the mirror of erised to george. 
15 dec, 2013 03:22
|
Kunde hålla andan i över en minut förut men nu står jag inte ut tio sekunder utan luft 
Mugglarportalen