Skriva av sig-tråden

Absolut! Jag blir bara fantastiskt glad över att någon tycker om den - du får gärna visa den. Tack så mycket, och kom ihåg att du klarar det, du också.

Nu minns jag varför jag slutade skriva på det här forumet; för att folk skall bara gnälla, märka ord och dryga sig vad fan man än gör, även om man bara försöker ge någon lite stöd.

Jinx varför känns det som om du tog den där texten direkt ur mitt liv? Jag går just nu i sjuan och min frånvaro från idrotten är så hög att jag inte lär få något betyg där. Men jag vill ju inte gå. Jag kan ju inte.
Väldigt vacker text förresten!

Jag är i ett gäng på ca 7 väldigt nära vänner, som alla började nya i fyran (går i sexan nu) då klassen skapades från början och vi har växt tajt och är nu en väldigt tät grupp. Dock känns det ofta som att jag kommer lite avsides även fast jag vet att det inte alls är så! Alla 7 är ändå någorlunda olika från varandra och vi gillar lite olika saker men ändå så finns det något där som känns som om det sätter mig lite från dem, dock vet jag inte riktigt vad. Detta är väl en av andledningarna till det jag skrev i första inlägget, som du sa, att man vill "matcha och platsa in i gänget."
Men tack för ditt fina svar, kram ♥

Jag menade absolut inte att vara gnällig eller vara dryg, och jag ber om ursäkt om det var så du uppfattade mig.
Jag läste hela ditt inlägg och jag tycker att du gav jättebra stöd, och skrev riktigt fina saker, men så upptäckte jag den sista meningen.
Jag står fast vid att det skulle varit bättre om du ändrat lite, men jag kanske verkade otrevlig eller så? Jag vill som sagt inte vara elak eller så, jag tänkte mer på lumos1, att det skulle vara bättre för henne att tänka så.
Allt annat du skrev var super, okej?
Och nej, jag säger inte så här för att jag ska försvara mig själv och få mig själv att framstå som snäll eller vad du nu kan tänkas tro. Jag skrev det jag tyckte då, och jag skriver det nu.
Är inte forum till för åsikter? Om alla höll med alla skulle det vara tråkiga diskussioner.

Jag vet att det inte bara är jag som haft det såhär, och det gör mig väldigt ledsen. Den lilla flickan, det är inte bara jag. Jag önskar så innerligt att jag kunde göra något för alla som mår så dåligt som jag gjort över den där djävulska idrotten, för jag tycker inte att barn ska behöva ha det så.

Jag vet att du har en bit kvar - men faktum är att åren går fortare än vad man tror, kanske till och med fortare än vad du är bekväm med. Egentligen så är ett uteblivet betyg i idrott inte hela världen, men däremot så skulle det göra mycket för din självkänsla om du lyckades, tror jag. Har du någon kontakt med din idrottslärare? För det hade jag, och han var väldigt förstående och hjälpsam under dessa hemska, hemska år. Hör efter om ni kan göra en överenskommelse - om du kan genomföra vissa moment någon gång bara för att få godkänt, eller testa lite när du känner för det. Jag var i gymmet när det var sådant jag inte klarade av, och hur mycket jag än hatat idrotten så har jag under de senaste skolåren lyckats vara med fullt ut, och jag har alltid lyckats få godkänt - kanske till och med mer det här året.

Kanske att det går att lösa på så sätt? Om det inte gör det och din lärare visar sig helt oförstående, så ska jag inte komma och säga att jag inte tycker att det är okej att du inte är med på idrotten. För hur många gånger har jag inte tänkt tanken att bara strunta i det?

Kämpa dig igenom högstadiet Amanda, du kommer att bli stark, och då menar jag psykiskt stark. Tack så mycket för det du skrev om min text förresten. Skriv om det är något jag kan göra för att underlätta din vardag lite!

Jinx Gah, idrotten har haft samma effekt på mig med. Fast det började dock först i högstadiet, då det plötsligt blev viktigt och gav en viss status att vara duktig på idrotten. Och sedan började det handla mindre om min prestation och mer om de sociala situationerna som kunde uppstå under idrottslektionerna, till exempel när man blev indelad i lag och var tvungen att snacka och försöka samarbeta med andra. Och usch... dans. Rena mardrömmen; stå nära mittemot en människa man sällan pratar med och dessutom ha kroppskontakt. Hade typ ont i magen varje kväll innan idrotten under högstadiet och hela gymnasiet också, dessvärre.

Mmm, känslan av att bli vald sist ♥

Jinx: Kan man inte skicka in den till *vem som än bestämmer att vi ska ha idrott tre gånger i veckan*

Blucher, MTEL och NTonks - det smärtar mig att det är något som så många kan identifiera sig med det, och det är ju inte heller något nytt. T.ex. så har min bonusmamma berättat om hur mycket hon avskydde tävlingen i längdsskidåkning (obligatorisk givetvis) där resultatet spikades upp i skolan, från första till sista plats.

Jag vet i alla fall att jag tänker se till att mina framtida barn inte har det sådär, för det vägrar jag bara att gå med på.