Life - Lupple & Medi PRS

"Så de ljög i nödfall? " Hon såg i taket.
"Wow det där måste varit Olivias idé. har sett nya vargrummet. Hon är helt makalös."

"Han behövde inte ta upp det där att sprätta upp mig. jag grät redan och så är han så." Hon suckade.

Hon ryckte på axlarna. "Ingen aning." Viskade hon


Frej nickade sakta. "Mycket dumt." Suckade han. "Tror bara att han kände sig lite frustrerad över att du trodde allt detta var ditt fel." Viskade han suckande.

"Vill du visa mig något mer?" Wendy log.
"Eller ska vi baka paj? Jag har lite saker som måste fixas sen."

"Ja men det är väl inget att bli så arg över? Jag fick den impulsen bara." Sa hon tyst.

Rose skakade på huvudet. "Jag vill springa." Sa hon ärligt och sprang sedan iväg.


Frej såg på henne och stannade både henne och sig själv. "Jag säger inte detta för att ta någons sida. Men kan du förstå att han anklagar sig själv för detta? "Hans stam är utan hem, inkomst, hans blivande fru är havande och han kunde inte skydda sitt hem." Viskade han. "Han har misslyckats." Viskade Frej stilla. "I hans huvud." La han sedan till.

"Spring då min diskmaskin." Viskade hon varmt.


"Ni har ju fått ert hemförstört. Men huset har öppnat sig för att visa sitt stöd. " Hon såg på honom och nickade.
"Jag vet att han tänker så så han är inte själv. Men det här är ett test vi kommer klara."

Frej såg på henne och log mjukt. "Gabriel är framför allt stolt. Och han är tacksam för huset och dess stöd. Men Olivia. Han kommer ha tappat lite förtroende. Folk skulle kunna tänkas försöka utmana honom." Sa han viskande. "Han måste alliera sin familj, de är alla gifta i starka stammar." Sa han sorgset.

Hon såg på honom och satte handen för munnen.
"Åh nej. Huset kommer inte att aceptera det." Sa hon och lade sedan armarna om honom.
"Det är något jag vet."

Han såg på henne. "Åh Olivia. Du har mycket att lära. Huset har inget med det att göra. Han kan bli utmanad när som helst, av vem som helst. Man brukar inte utmana sin alfa, för han är respekterad och stark men just nu framstår Gabriel som svag. "Viskade han. "Han sa jätteelakt till dig Olivia. Och du ska vara arg på honom för det. Men han har mycket som han tyvärr måste bära själv." Sa han sorgset och kramade om henne försiktigt.

"Då går vi nog till huset. Jag vill göra en måltid för honom, bara honom." Sa hon och såg in i hans ögon.
"Snälla jag vill att hans ka le, skratta och må bra"

Frej nickade sakta. "Jag förstår det Olivia. " Viskade han. "Vi kan gå tillbaka." Log han ärligt.