Välkommen till eEn gratis, svensk Harry Potter-community

F5

Skriva av sig-tråden

Forum > Off Topic > Skriva av sig-tråden

1 2 3 ... 1213 1214 1215 ... 2301 2302 2303
Användare Inlägg
Kintsugi
Prefekt

Avatar


Skrivet av Borttagen:
Jag fick C i musiken den här terminen. C. Alla andra fick A eller B. Alla andra är bättre än mig.


Jag hade fått D- i bästa fall ...eller ja, teoridelen är inga problem. Men praktikdelen om det heter "sång- och instrument som inte är piano"... då är jag körd. Kämpa, du är bra på andra saker!

Kintsugi of House Zabini, the First of Her Name

10 dec, 2013 16:28

Borttagen

Avatar


Skrivet av Kintsugi:
Skrivet av Borttagen:
Jag fick C i musiken den här terminen. C. Alla andra fick A eller B. Alla andra är bättre än mig.


Jag hade fått D- i bästa fall ...eller ja, teoridelen är inga problem. Men praktikdelen om det heter "sång- och instrument som inte är piano"... då är jag körd. Kämpa, du är bra på andra saker!
Jag är bättre på sång (enda delen jag fick A i) men praktiken och instrument går bara dåligt... uh

10 dec, 2013 16:30

Kintsugi
Prefekt

Avatar


Skrivet av Borttagen:
Skrivet av Kintsugi:
Skrivet av Borttagen:
Jag fick C i musiken den här terminen. C. Alla andra fick A eller B. Alla andra är bättre än mig.


Jag hade fått D- i bästa fall ...eller ja, teoridelen är inga problem. Men praktikdelen om det heter "sång- och instrument som inte är piano"... då är jag körd. Kämpa, du är bra på andra saker!
Jag är bättre på sång (enda delen jag fick A i) men praktiken och instrument går bara dåligt... uh


Du löser det! Har du möjlighet att träna på hemmaplan eller på någon fritidsgård eller så? då kanske det går bättre framöver?

Kintsugi of House Zabini, the First of Her Name

10 dec, 2013 16:31

Borttagen

Avatar


Skrivet av Kintsugi:
Skrivet av Borttagen:
Skrivet av Kintsugi:
Skrivet av Borttagen:
Jag fick C i musiken den här terminen. C. Alla andra fick A eller B. Alla andra är bättre än mig.


Jag hade fått D- i bästa fall ...eller ja, teoridelen är inga problem. Men praktikdelen om det heter "sång- och instrument som inte är piano"... då är jag körd. Kämpa, du är bra på andra saker!
Jag är bättre på sång (enda delen jag fick A i) men praktiken och instrument går bara dåligt... uh


Du löser det! Har du möjlighet att träna på hemmaplan eller på någon fritidsgård eller så? då kanske det går bättre framöver?
Jag skulle kunna gå till mormor och morfar för att de har ett piano, men mormor berättar bara för mig hur lite jag tränar :-----)

10 dec, 2013 16:33

Kintsugi
Prefekt

Avatar


Skrivet av Borttagen:
Skrivet av Kintsugi:
Skrivet av Borttagen:
Skrivet av Kintsugi:
Skrivet av Borttagen:
Jag fick C i musiken den här terminen. C. Alla andra fick A eller B. Alla andra är bättre än mig.


Jag hade fått D- i bästa fall ...eller ja, teoridelen är inga problem. Men praktikdelen om det heter "sång- och instrument som inte är piano"... då är jag körd. Kämpa, du är bra på andra saker!
Jag är bättre på sång (enda delen jag fick A i) men praktiken och instrument går bara dåligt... uh


Du löser det! Har du möjlighet att träna på hemmaplan eller på någon fritidsgård eller så? då kanske det går bättre framöver?
Jag skulle kunna gå till mormor och morfar för att de har ett piano, men mormor berättar bara för mig hur lite jag tränar :-----)


Äh, skit i den sortens kommentarer. Svara med att det är bra att du åtminstone tar dig tid att träna lite, bättre än inget

Kintsugi of House Zabini, the First of Her Name

10 dec, 2013 16:40

Borttagen

Avatar


Skrivet av Kintsugi:
Skrivet av Borttagen:
Skrivet av Kintsugi:
Skrivet av Borttagen:
Skrivet av Kintsugi:
Skrivet av Borttagen:
Jag fick C i musiken den här terminen. C. Alla andra fick A eller B. Alla andra är bättre än mig.


Jag hade fått D- i bästa fall ...eller ja, teoridelen är inga problem. Men praktikdelen om det heter "sång- och instrument som inte är piano"... då är jag körd. Kämpa, du är bra på andra saker!
Jag är bättre på sång (enda delen jag fick A i) men praktiken och instrument går bara dåligt... uh


Du löser det! Har du möjlighet att träna på hemmaplan eller på någon fritidsgård eller så? då kanske det går bättre framöver?
Jag skulle kunna gå till mormor och morfar för att de har ett piano, men mormor berättar bara för mig hur lite jag tränar :-----)


Äh, skit i den sortens kommentarer. Svara med att det är bra att du åtminstone tar dig tid att träna lite, bättre än inget
Sant ^^

10 dec, 2013 16:51

SevLoveer
Elev

Avatar


Åt precis 2 dl pommes= 262 kcal
fan mår så dåligt över det funderar på att spy men jag hatar att spy och spyan luktar så jävla dåligt och usch

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Fi57.tinypic.com%2F2vuj13d.jpg

10 dec, 2013 17:19

Borttagen

Avatar

+7


Mastodontinlägg angående skolidrottsångest.

Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag mötte en liten flicka idag. Hon har långt blont hår, uppsatt i tofsar ibland, fåniga men gulliga glasögon, sött ansikte men ett lite väl påtagligt överbett. Hon är aningen knubbig; inte överviktig på något sätt, mest lite valpfet sådär.

Ja, du är jag, kära lilla vän.

Du är ledsen, för att du redan nu tycker att det är läskigt när ni ska "leka" i gymnastiksalen. Att du måste tävla i hinderbanan mot någon som är mycket smidigare, starkare och snabbare än du. Ni går på lågstadiet.

Jag skulle kunna berätta saker för dig. Jag skulle kunna berätta hur lågstadiet till stor del blir tydligt hierarkiskt indelat; de som kan det där med sport, och ni som inte kan det. Jag skulle kunna berätta för dig, att du en dag kommer att gömma dig i cementröret med en vän för att slippa innebandyn, som just den fredagen är obligatorisk aktivitet på fritids och att ni kommer att få en avhyvling för det.

Jag kan berätta för dig om brännbollsdagarna du kommer att vara livrädd för, eftersom ni ska delas in i lag med både tjejer och killar från hela lågstadiet, även de äldre. Att du är så rädd för att göra fel och svika ditt lag.

Eller allaktivitetsdagarna - där lagledare från åttan och nian försöker få dig att ställa upp i hinderbanan, för att de själva är lite för coola för sådant. Hur du skakar förskrämt på huvudet. Eller orienteringsdagen, då det är så fruktansvärt svårt att hitta och det slutar med att du skriker på din bästa vän i vanmakt.

Jag kan tala om att det inte blir mycket bättre på mellanstadiet. Jag tänker på de fasansfulla friidrottsdagarna på Fredriksskans, då du har tillfälle att skämma ut dig inte bara inför dina klasskamrater, utan även inför barn ifrån andra skolor. Att du följande år halvt om halvt hittar på en ursäkt om ont i foten.

Jag kan se dig i längdhoppsgropen, där någon krattar över ditt avtryck i sanden och ger dig ditt resultat med ett beklagande litet leende. Att du aldrig får en passning om du inte är någons sista utväg - och då en så omöjlig passning att du absolut inte kan ta den.

Men du vet, du har rätt trevliga klasskamrater då, de flesta kommer du att vara rätt bekväm med trots allt. Jag önskar att jag kunde säga att högstadiet blir oändligt mycket bättre. Jag skulle tyvärr ljuga.

Jag kan inte glömma alla de där söndagskvällarna, då du kommer att ligga på din säng och gråta av ångest. Först på torsdagarna kan du börja andas, för då är veckans två idrottslektioner avklarade. Folk kommer att vara rätt grymma. Vissa kommer att säga rakt ut i spelets och stundens hetta vad de tycker om dig och dina förmågor. Vissa menande blickar och himlande ögon kommer inte att undgå dig.

Du kommer att vilja det så mycket - du kan ju reglerna. Blev du bra på idrott så skulle din lycka vara gjord och din status i klassen skulle fastställas på en mycket högre placering än tidigare. Men dina önskningar räcker inte långt. Till slut kommer det hela att bli ohållbart - dina föräldrar kommer att undra varför deras dotter plötsligt är så hjärtskärande ledsen och innesluten, annat än själva puberteten.

Du kommer att berätta, de kommer att säga åt dig att försöka, tills de inser hur illa det faktiskt är. Du får tillfällig dispens ifrån vissa idrottslektioner. Men det är inte riktigt bra, det heller. Folk kommer att fråga varför du slipper, vad det är för fel på dig. Under ett helt år vågar du inte svara på det alls. Innebandydagarna mellan alla klasser på högstadiet är din värsta mardröm, men till din stora lättnad slipper du dem. Dock inte utan frågan - varför slipper du?!

Någon gång när ni joggar runt skolan så är du rädd för att inte orka hela vägen och skyller på en sträckt hälsena, en annan gång att du glömt gymnastikkläder, eller att du förväxlat en tröja och ett par byxor, så att du tyvärr inte har kläder och inte kan vara med nu heller. Sjukintygen när du någon gång faktiskt varit sjuk är underbara. En namnteckning, och plötsligt är du fri. Eller den gången du fick ett skott från en handbollskille i huvudet - huvudvärk och yrsel var lägligt att skylla på.

Teorilektionerna får folk att sucka och stöna, men du älskar dem. Du vet hur man gör och får bra betyg på de delarna.
Dansen är okej, med ett undantag. Pardans, då många rätt naturligt parar ihop sig. Medan du med ett ansträngt leende pressar fram "ska vi...?" till någon annan som blivit över.

Just det, dina föräldrar kommer att tjata på dig om att du borde börja med någon sport. Du vet att det är nyttigt, men du tycker inte om det. Du börjar jogga lite, men den mörka skogen skrämmer dig, och det är jobbigt att känna hur din vän håller tillbaka för din skull. Du kommer att avsky huggen i sidan och bara längta hem varje gång.

Du kommer att få för dig att man inte har någon idrott på gymnasiet, men det har man. I två och ett halvt år faktiskt. Insikten slår dig i magen, hårt, även om situationen blivit något bättre än i sjuan. Så många år till. Så många år då du kommer att skratta åt dina misstag tillsammans med dina kamrater, medan dina ögon blir fuktiga. Så många år då du kommer att be om ursäkt för att du inte kan, trots att du vill. Så många gånger då du inte kommer att kunna se något positivt i det hela, ens när dina kamrater ger uppmuntrande och berömmande tillrop. Inte ens de tror du på, för en enda suck vid fel tillfälle gör att du vill sjunka genom marken och upphöra att existera.

Gymnasiet är helt okej ändå när det gäller idrotten - du kan vara med, om än inte uppskatta det. Fast det betyder inte att du inte kommer att längta. Längta tills det är slut, tills ingen någonsin kan tvinga dig igen.

Jag ska nu inte förringa de få triumferna och ljusglimtarna genom åren. Den enda gången du tog en lyra på brännbollen, då dansstegen satt, när du förhindrade ett mål ifrån motståndarlaget, att du till och med gjorde ett mål när ni spelade i mindre grupper, när du mirakulöst nog vann målskjutartävlingen då ni hade basket på idrotten, när du fångade bollen vid rätt tillfälle och när ni vann, för då var aldrig någon sur på dig. Eller när du insåg att du kunde springa så långt, längre än många du känner, och du insåg att du tyckte om det. När du insåg vad folk menade med den där andra andningen, att känna asfalt och grus och se solen gå ned i havet så att luften förmår svalka din svettiga hud.

Tänk, så långt kommer du att komma. Men du är så ung fortfarande och så många år av det där förfärliga ligger framför dig. Det gör ont i mig att se dig. Jag vill stryka ditt hår och gå bredvid dig varje gång det ekar i ditt huvud att du är värdelös, värdelös, värdelös.

För ingen förstår som du och jag, eller hur? Ingen vet hur det är att vara dålig på idrott om de själva aldrig varit det. De förstår inte hur "lek" för oss kommit att innebära en sten i magen och en klump i halsen, för att allt som bara är "på skoj" fan inte är kul alla gånger.

Men jag vill inte säga allt det där till dig - du måste ju orka i över elva år till nu. Och jag vet, jag vet att det kommer att ta slut. Du kommer att klara dig igenom det hur nattsvart det än verkar, det lovar jag.

Idag. Idag var sista gången jag missade en boll och kände tårarna tränga på, för jag svär att ingen någonsin ska få tvinga mig till saker som dessa igen. Aldrig någonsin igen, när jag väl fått mitt sista betyg i idrott. Aldrig, aldrig, aldrig - så mycket är jag skyldig mig själv och dig, lilla flicka.

Det är slut med det där nu. Och vet du vad? Jag klarade det. Jag vann.

Sköt om dig, vännen.

10 dec, 2013 18:23

Detta inlägg ändrades senast 2014-03-15 kl. 00:54
Antal ändringar: 10

Borttagen

Avatar


Spoiler:
Tryck här för att visa!Du betyder allt.
Och jag vill bara att du ska veta det.
Jag är tacksam varje sekund för att jag har någon som du i mitt liv.
Även om du är långt bort finns du alltid där.
Utan dig vet jag inte vad jag ska ta mig till.

10 dec, 2013 19:19

Ginny00
Elev

Avatar


Jinx
Jag fick nyss tårar i ögonen. Och det får jag sällan när det inte gäller mig själv (för då gråter jag hur lätt som helst...).
Tror det här är det finaste jag läst på länge. Känner igen mig så fruktansvärt mycket. Som sagt... fantastiskt bra skrivet. Jag är en av de där människorna som inte är bra på idrott, och det plågade mig så mycket att det var en av anledningarna till att jag utvecklade en ätstörning. Jag är inte särskilt duktig idag heller, faktum är att jag är ganska värdelös, men de få gånger min lärare sett gillande på mig eller berömt mig, de är fan riktiga triumfer.

Är det ok om jag visar denna text för min mamma, förresten? Den är så himla, himla bra.

10 dec, 2013 19:20

1 2 3 ... 1213 1214 1215 ... 2301 2302 2303

Forum > Off Topic > Skriva av sig-tråden

Du får inte svara på den här tråden.