Skriva av sig-tråden

Vad är det här? Jag hatar mig själv. Kan inte sluta gråta, det här är det värsta som hänt på hela terminen. Jag fick för högt betyg förra året, det tycker jag med. Men det blir så hemskt när det kommer i verkligheten det här. Jag hatar matte. Jag hatar att ett provpoäng avgör allting. Jag hatar mig själv. Jag hatar allt. Och mest av allt hatar jag matte av hela mitt hjärta. Jag orkar inte. Jag vill bara gå och lägga mig ned och sova förevigt eller nåt. Varför går skolan så himla dåligt i år? Jag vet inte vad jag gör för fel. Jag orkar inte se allas miner framför mig när de fattar att jag inte får A i jul.

Jag vill bara begå självmord nu så jag slipper den här skiten, men jag vågar inte.

Jag finns bara ett meddelande bort. Kan ge dig min kik också, om du har det. Ok?♥

ag känner inte dig så jättebra men du får alltid uggla mig. kram ♥

Jag känner inte dig, alls, men jag vill ändå att du stannar här. Jag vet hur det känns att vilja dö. Men det kommer bli bättre. Allt kommer bli bättre en vacker dag, snälla håll ut tills dess.
Lämna oss inte!
Du kan uggla mig när du vill om du vill skriva av dig eller bara ha någon att snacka med.

Jag har ett tag nu försökt att säga, 'nej, det är inte sant' och knuffa bort tanken men det går inte att undvika längre att jag det senaste läsåret börjat bry mig väldigt, väldigt , väldigt mycket om vad andra tycker om mig. Det är inte så att jag har slutat klä mig på något sätt eller slutat lyssna på någon musik, utan bara att överallt där jag går så tänker jag bara på och är rädd för vad folk tycker om mina kläder, om vad jag lyssnar på för musik, om vad jag gillar etc. Till och med bland mina närmaste kompisar är jag rädd för vad de ska tycka om mig. Det kan vara väldigt jobbigt... När jag tex åker till skolan och sitter på tunelbanan störs jag av tankarna och kan inte sluta vara rädd för vad folk runt omkring mig ska tycka om mig.

Usch vad fånigt det låter nu när jag skriver det såhär...

Det låter inte fånigt, det låter sorgligt. Jag har upplevt och upplever ibland precis samma sak. Det du måste göra är försöka att hitta någon glöd inom dig, lite "jävlar anamma", för om du trivs med din stil och smak så skall det inte spela någon roll. Försök hitta tröst i det "Jag gillar det här och de som inte gör det kan dra åt skogen". Lycka till.

Fast asså va? Ska alla tycka lika nu helt plötsligt? Är det inte bättre att tänka "Jag gillar det här och de som har något problem med det kan dra åt skogen"?

Jag var likadan! Det är skitjobbigt att vara i den sitsen. Och jag ville "matcha och platsa in" i gänget. Samtidigt var jag väldigt kär i emo- och goth-stilarna så innan ett jullov färgade jag håret brunt - som han bli svart innan skolan började i januari igen. Samtidigt köpte jag svarta "fuskconverse" med rött spindelnät och blev väldigt mycket emo i klädstilen. När jag äntligen vågat ta på mig vad jag velat kände jag mig starkare - och det var enklare att möta blickarna i skolan, så var det också snäppet enklare att våga vara den jag vill vara/är/var. Killarna blev rent av nyfikna över vad för sorts musik jag lyssnade på och när Iron Maiden, Nightwish, Evanescence och Within Temptation nämndes så var fick vi snart en hel annan sorts dialog med varandra som var tusen gånger mer intressant än den som vi hade första året i klassen.

Så våga klä dig som du vill! Det är så mycket enklare att stå på sig själv om man känner sig stark i hur man ser ut eller är som person! ♥ Kramar

Jag fick C i musiken den här terminen. C. Alla andra fick A eller B. Alla andra är bättre än mig.