PRS Lupple & Medi

"Jag tror korset är i andra huset." Hon såg på honom och torkade bort tårarna och log mjukt.
"Jag är inte arg på honom men bara lite rädd. Han är en mäktig man." Hon såg på sina fingrar och sen log hon.

"Jag vet älskade. Kom nu." Maria log ömt och fattade hans hand.
"Dorian är klok och förlåter dig om hon förlåter dig. Som sagt hennes hjärta slog hårt och det blev mycket." Hon såg på honom.
"Hon avgudar dig Lathan. Hon hade aldrig en riktig far när hon växte upp:"

"Då får vi se till att inte glömma det någon annan gång. Vi ska tillbaka nu inatt. Det är en simpel men effektiv skyddsmekanism." Sa han ärligt och nickade.
"Han är mäktig. Därför började han aldrig dricka av dig." Sa Dorian och log svagt. Om han hade börjat dricka hade det varit svårare för honom att sluta och för Dorian själv att separera dem.

Lathan nickade och tog hennes hand.
" Jag ska prata med Dorian om andra saker. Inte om att han förlåter mig. Det är jag inte orolig över. " Sa han allvarligt och nickade sakta.
" Det ska nog gå bra." Sa han och gick mot rummet de var i och knackade på.
"Willow? Kan jag komma in." Sa Lathan i en mild ton och väntade utanför dörren.

"Jag vet. Det gör ingen nytta där." Hon skrattade och såg på honom och lade handen mot halsen.
"Han bet inte ens hårt och..." Hon rodnade.
"Jag var så förhäxad av honom. Ni är dumma vampyrer vet ni det?" Hon var röd av skam och såg bort.
"Lathan! " Hon for upp och sprang och öppnade och såg yr ut.
"Lathn!" Hon log med tårar i ögonen och slog armarna om honom.

"Sa ju det." Maria log och såg på Willow med ett varmt leende.

Dorian nickade lite och skrattade lågt.
" Vi har en del tricks. Ibland kan inte ens vi styra över det." Sa han ärligt och såg henne resa sig upp och springa dit. Han flinade lätt. Vilken tur.

Lathan såg chockat på henne när hon flög i famnen på honom men tog emot henne.
" Willow. Du dyrbara flicka. Jag är så ledsen. Jag kunde inte hejda mig. " Sa han ärligt.
" Det blev för mycket." Viskade han och såg på henne.
"Är du okej? Kan du förlåta mig?" Sa han oroligt och såg på henne.

Benen vek sig men hon höll sig om Lathans kropp och såg upp på honom.
"Du är förlåten Lathan. Jag blev rädd och ledsen men sen förlät jag dig." Hon såg på honom med de gröna ögonen.
"Jag vet att ni är rovdjur och jag är byte. Dina instinkter tog över för ett ögonblick bara." Hon såg Maria och log trött.
"Plus hade jag inte förlåtit dig hade jag inte svarat och defenetift inte rusat upp för att omfamna dig. Jag är fortfarande trött, lite vinglig i benen och känner hjärta slår fortare. Så balen blir nog en svår sak."

Lathan nickade sakta.
" Du är en vänlig själ. " Sa han och hjälpte henne tillbaka till soffan så hon kunde sätta sig ned.
" Det kommer gå bra på balen. "Sa Lathan lugnt och log försäkrande.
"Dorian, följ mig. Jag behöver byta några ord med dig." Sa han lugnt och såg på Dorian.

Dorian nickade sakta.
" Okej far." Sa han och reste sig lite förvånat. Vad var detta om?

Hon satte sig i sängen och hon såg på honom.
"Jag lär mig att acceptera er och så måste jag förlåta er." Hon log och lade sig ner och slöt ögonen.

Lathan nickade sakta och log mot henne innan han gick ut från rummet och Dorian följde efter honom. De gick in i kontoret och Lathan satte sig ned efter att ha startat hög musik.

Dorian tittade oförstående på honom och klev närmare eftersom Lathan vinkade honom till sig.
Han började sedan viska. Hela grejen verkade så absurd.
" Min son. Efter det som skedde idag har jag vissa saker att prata med dig om." Började han och Dorian skrattade till.
"Far, snälla nej jag har ingen aning om vart detta är påväg men vi skippar det." Sa han allvarligt.

Musiken donade och Willow öppnade ögonen och satte sig upp. Såg irriterat på väggen och morrade dovt. Var de tvungna att spela så hög musik? Hon tog sig upp ur sängen och gick mot fönstret och sate sig vid kuddarna som var där och såg ut. Snart skulle de vara tillbaka till huset och hon kunde slappna av mer.

Dorian såg på sin far som hade blicken som sa att de absolut skulle göra detta. Att inget skulle kunna övertyga honom annat.
Och Dorian förstod att det var något enbart mellan han och Lathan eftersom musiken spelades. Han svalde irriterat och nickade.
" Fine. Säg." Sa han och la armarna i kors över bröstet.
"Jo du förstår att Willow och du verkar ha kommit varandra närmare. Och det är fantastiskt min son. Men du måste tänka dig för. Minsta sak kan bli för mycket och samma sak som hände mig kan hända dig. Att du biter henne. Och eftersom er relation är djupare och mer intensiv kanske det blir värre. Förstår du mig son?" Sa han allvarligt och Dorian stirrade på honom.
" Jag fattar. Jag bör vara försiktig." Sa han och Lathan nickade sakta.
"Absolut. Vi får prata mer vid ett annat tillfälle." Sa Lathan och stängde av musiken och Dorian gick snabbt ut ur rummet och letade upp Willow.

Han log mot henne och lutade sig lite mot väggen.
"Så ikväll springer vi till huset. Du borde vila innan det om du inte vill sova medan jag springer med dig." Sa han fundersamt.