prs wolfy & rollspelare

James sov i ett av gästrummen, tänkte iallafall ge henne den friheten. Han hade vaknat tidigt den morgonen och stod i köket för att göra frukost åt Stella. Han sjöng tyst på en låt medan han fokuserat jobbade i köket, hade något recept uppe på sin mobil som han följde.

Då hon klätt på sig och försäkrat sig om att hennes kinder inte längre var blossande röda gick hon ut till köket då hon hörde ljud därifrån. Hon lutade sig mot dörrkarmen och vilade blicken på hans ryggtavla, måste ju ändå medge att han såg oerhört bra ut.
"God morgon," sa hon tillslut för att bryta tystnaden.

James vände sig om och granskade henne leendes, hade saknat att vakna upp till hennes vackra ansikte.
"God morgon, sömntuta. Sovit gott?" frågade han och gick fram till henne för att försiktigt smeka hennes mjuka kinder. Han log svagt och kysste snabbt hennes kind.

Hon log smått mot honom då han pussade hennes kind, han var inte det minsta blyg.
”Jo tack,” nickade hon, bestämde sig för att inte ifrågasätta varför han hade bytt kläder på henne eftersom hon fortfarande kände sig generad.

James log svagt och dukade fram pannkakorna och alla pålägg på bordet innan han hastigt städade undan i köket. Han log svagt mot henne och satte sig ner i matsalen.

Stella satte sig ner mittemot honom vid bordet och började under tystnad äta av pannkakorna. Hon hade hoppats på att komma ihåg något om deras förhållande eller James under natten men hon var lika besviken och ovetande som förut.

James åt långsamt medan han granskade henne, ville bara att hon skulle komma ihåg allt. Han svalde hårt och tittade ner på sin tallrik efter en stund, behövde intala sig själv att sluta tänka på det viset då det inte var rättvist mot någon av dem.

”Kan inte du få mig att minnas allting?” frågade hon efter en stund för att bryta tystnaden. Om en nefil hade tagit hennes minnen och fallna änglar kunde leka med ens huvud, så kanske James kunde få henne att komma ihåg igen? Eller så var det bara önsketänkande.

"Jag vet inte hur man gör, det kanske bli värre..." sade han och kollade på henne med stora ögon. Han suckade lågt och drog handen över ansiktet. "Men jag har bett några att kolla upp hur sånt funkar." sade han och granskade henne noggrant.

Stella tog en stor tugga av pannkakan för att dölja sin besvikelse, naturligtvis så skulle det inte gå att ordna upp så enkelt. Hon behövde ge allting tid: hur svårt det än var att vara tålmodig.