PRS Emma07 & elin-15

Laura tog tacksamt emot hans hjälp ut ur bilen, höll kvar armen om honom även efter att hon tagit sig helt ur bilen för stödet.

Tony gick mot ingången. Sen gick han mot förlossningen.

Laura gick med, värkarna tilltog allt mer i styrka medans de gick och hon gnydde till lite.

(Spola fram?)

(låter bra)


Laura var lättad att det hela äntligen var över till slut, det hade tagit några jobbiga timmar men till slut hade den lilla pojken kikat ut och Laura trodde inte hon nånsin skulle bli så pass lättad över att ett ljud som hans skrik. Förlossningen hade varit ganska tuff, trots bedövning hade hon haft ganska ont och var nu genomsvett, helt slut och faktiskt något hes dessutom, hon hade haft så pass ont att hon skrikit det sista. Men nu låg äntligen deras lilla son vid hennes bröst, hon kunde knappt ta ögonen ifrån honom trots att hon var helt slut nu.

Tony satt brevid Laura. Han var ganska trött efter flera timmars förlossning men nu var han äntligen här. Deras lilla pojke. Han såg på honom där han låg mot lauras bröst. Så liten.

Laura såg snabbt på Tony och log, hon var totalt slutkörd nu men så här glad hade hon ändå inte varit på länge. Det kändes så otroligt att den lille fantastiske pojken var där.

-Vad tycker du han ska heta?,sa Tony lyckligt.

Laura såg på honom.
"Vet inte. Vad tycker du?", frågade hon mjukt, drog blicken tillbaks till den lille pojken igen. Trots att hon var otroligt lycklig var hon också helt slut, och man märkte det verkligen på henne - kanske mer än vad hon egentligen borde vara då hon faktiskt började få svårt att hålla sig vid medvetande, hon kände hur hon började glida iväg.

Tony såg på den lilla pojken. Hm. Han hade fått lauras ögon. Det såg han direkt han var så fin.