PRS(Dragon Fantasy)

(Suck då allt försvinner -.-)

Ian nickade, "Jag skulle aldrig såra henne, fast hon blev ledsen nu. Vill bara att hon ska ha det bra. Vara lycklig och jag kan inte ge henne allt." sa han och såg på Stefan.
"Jag är mer än gärna din högra hand, om jag duger." precis som Ina hade hans undervisning varit dålig men som henne kunde han läsa hjälpligt.

Ina nickade hon förstod, hon förstod mer än någon annan eftersom hon hade varit med om det själv.
"Jag ska inte." sa hon lugnande.
"Du förstår Ian han vill ge dig allt, allt du är van vid. Men han vill försörja dig, att du ska vara lycklig. När vi blev själva, eller när far levde med....vi ville inte ta emot hjälp, klara oss själva....." Ina drog efter andan hon kunde inte säga mer. minnena strömmade över henne hon ville inte minnas.
"Det enda han har, vi har är oss själva och vår stolthet. Vår stolthet kan vara ett fördärv, men vi vill klara saker själv." avslutade hon med bortvänt ansikte från Selina för att kunna ta det lugnt.

Stefan nickade. "Bra, om du någonsin sårar henne...". Han avslutade inte hotet. Han nickade återigen. "Bara du har förstånd, och det har du, du duger". Han klappade Ian lätt på axeln. "Sök upp henne nu".

Selina var tyst ett bra tag. Hennes ögon var rödkantade nu bara. "Jag förstår...Men jag vill inte ha något, bara honom.....". Hon klarade sig ändå. Hon reste sig sakta upp.
"Far slog mig senast imorde" mumlade hon sedan tyst och började gå tillbaka.

Ian nickade, "Tack" sa han och log mot Stefan. "Sårar du Ina är det samma sak." sa han allvarligt men flinade till innan han gick.
"Fast gör du det så tror jag nog att Ina ger dig ett helvette tillbaka." men han log, han hoppades för Stefans skull att han inte skulle göra det, han visste hur hans syster var.

Ina nickade, "Säg det till honom då, men förstå honom med." sa hon och tryckte hennes hand innan hon försvann.
Ina blev åter själv, vad skulle hon göra? Selina behövde komma härifrån.

Stefanvnickade. Han hade inga planer på att såra henne, aldrig igen. Sist hade det blivit hemskt. Han gick upp snabbt på sitt rum och hämtade ringarna men la de i fickan innan han gick för att hitta Ina.

Selina var tyst och huttrandes medan hon gick hem. Snart syntes slottet igen och hon gick snabbt in. Väl där huttrade hon.än och drog ett djupt andetag.

Ina hade kommit upp på fötter hon visste att Stefan skulle bli arg av oro om hon var ute i höstrusket såhär dåligt klädd. Hon gick sakta tillbaka men började skynda på stegen då det började regna.

"Selina." ropade Ian och kom fram till henne han började att säga något men hejdade sig.
"Du fryser ju, kom." sa han och la armarna om henne, "Ska jag se till att du får ett varmt bad?" sa han med oro i blicken.

Stefan stod vid en annan port vid stallet och spejade efter henne. Han började bli lite orolig då regndropparna bmrjade falla och gav sig ut helt.

Selina blev snabbt varmare av omfamningen och log svagt. "Nej det behövs inte...Håll bara om mig och så går vi till sällskapsrummet". Hon styrde stegen mot ett rum mrd fotöljer och en stor brasa.

"Stefan" log Ina mot honom, hon såg upp mot himmelen men log lätt. Fast efter ett tag började det bli kallt och hon kom fram till honom.

Ian log snett och satte sig vid henne i soffan framför brasan.
"Jag talade med Stefan." började han.
"Han har gått med på att jag kan hjälpa honom i hans arbete."

Stefan la armen om hennes axlar. "Kom, du behöver ett varmt bad". Han ledde in dem och upp mot rummet.

Selina såg upp på honom. Hennes kind var än lite svullen efter slaget från fadern och rosa. "Det är bra...". Hon lutade sig mot honom. "Ian..." Mumlade hon. "Jag kan vara fattig och ful, men bara jag är med dig och du älskar mig".

Ina protesterade inte, det kunde vara skönt med ett bad.

Ian log och drog till sig henne.
"Du kommer aldrig vara ful. Och varför tror du att fattiga är fula?" frågade han, det lät så fördomsfullt.
"Men vi kan va samman, vi bor här. Jag kan försörja oss. Om du vill, du bestämmer." sa han mjukt och kysste henne.

Snart var de i badrummet och Stefan tappade upp ett bad. Han hällde i en liten vätska som gjorde att allt luktade gott.

"Jag menar inte så...Jag utryckte mig fel, jag menar bara att jag vill vara med dig i vått och torrt". Hon besvarade kyssen. "Jag vill" mumlade hon sedan och borrade in ansiktet mot hans axel.