De utvalda

Ethan log svagt och smekte henne över ryggen. "Du gör det här någorlunda uthärdligt...utan dig skulle jag väl redan fått tusentals straff". Straff för att han kanske skulle ha klantat sig med ladyn på banketten förut...men nu hände inte det tack vare Eletha. Han kysste henne igen.

Hon nickade svagt, "Man lär sig att överleva, det är hela saken, och jag har erfarenhet av att överleva." sa hon bara något dystert men drog handen lätt genom hans hår. "Tack vare dig slipper jag mardrömmarna och jag har inte skadat mig ännu." sa hon med tacksam röst mot hans nacke.

"Jag är glad över att hjälpa till, jag vill att du ska ha det bra bara" log Ethan och ryste svagt till med hennes andedräkt mot hans nacke.
Han fortsatte smeka henne över ryggen och kysste henne mjukt lite här och var, på näsan, kinden, läpparna, halsen.

Eletha förde hennes hand genom hans hår och njöt av kyssarna, hon besvarade dem lätt mest längst hans nacke och sedan på ärret över ögat fjäderlätt, "Älskar dig." mumlade hon fram.

Ethan slöt ögonen och fortsatte kyssa henne. Hennes beröring var så mjuk och underbar även om han visste att hon hur lätt som helst kunde få ner honom på golvet och krossa hans ben.
"Älskar dig också" mumlade han och smekte hennes hals och kind.

Eletha gav ifrån sig ett välbehagligt ljud och slöt ögonen, tankarna på det som skett var nu nästan borta, nu fanns bara hon och Ethan och hon älskade honom, hon älskade honom mycket.

Ethans andning blev långsammare och tyngre medan han kysste henne i nacken. "Jag är så glad att du är här" mumlade han mot hennes öra och smekte ömt hennes kind igen.

Eletha log bara med munnen mot hans nacke och andades tungt, och hon var glad att han kunde älska henne för den hon var och för hur hon såg ut.

Plötsligt hördes ett knarrade från dörren. Ethan vred huvudet dit och ställde sig genast upp då han såg vem som stod där. Det var den lilla flickan som varit rädd för honom. "Vad vill du då?" frågade han henne med vänlig röst och ett litet leende.
Flickan verkade fortfarande rädd. "Min mor undrade bara om ni hade allt ni behövde" mumlade hon tyst. Ethan nickade. "Ja det har vi, hälsa din mor att vi är mycket nöjda". Han grävde i sin ficka och fick upp några mynt och tryckte de i flickans hand innan hon hann stänga dörren.

Eletha sa inget utan log åt flickan och stängde dörren efter henne. "De är vänliga här." sa hon och sträckte på sig lite, "Ska vi gå och lägga oss?" frågar hon med en gäspning.