Power (Ett rollspel för alla)

Lelia suckar och kryper ner under täcket. Snart sover hon.

((Nu drömmer Annabeth lite... XD))¨


Annabeth drömde om den bra tid hon hade med sin pappa ...igen.
Hon var i skolan, 10 år gammal, och hennes pappa kom just för att hämta henne. Han såg trött och sliten ut efter flera timmars jobb. Han hade fortfarande sin pommes frites-luktande McDonalds-uniform på sig.
När han kom sprang Annabeth och kramade honom. Han skrattade och rufsade henne vänligt i håret.
När de gick mot sitt hem sa pappa plötsligt;
"Annabeth, jag tänker sluta på mitt jobb."
Som vanligt tänkte hon noga efter innan hon sade något. Men hon kom inte på en bättre fråga än;
"Men var ska du jobba då?"
Pappan tittade på henne, och en glimt av hopp fanns i hans ögon. Det var samma glimt som funnits där sedan dess, bara att den blivit lite galen.
"Jag ska starta eget billarmsföretag." sa han stolt. "Vi ska bli rika, älskling. Du ska få allt du önskar dig."
Redan i det ögonblicket kände Annabeth att något var fel. Billarmsföretag? Vad kunde hennes pappa om billarmsförsäljing? Men hon sade inget. Om hon hade gjort det, kanske hon skulle ha kunnat förindra sin pappa till att bli som han var innan han dog; fast vid en hopplös dröm, fattig, halvgalen. Hon kanske hade kunnat förändra sin framtid.
Annabeth vaknade med ett ryck. Ljuset var fortfarande tänt, men hon tittade inte mot Francesca. Hon insåg att drömmen bara varat i några få minuter.
När hon vände på sig för att få det mer bekvämt, gled en ensam tår ner för hennes kind.

((Yep. I'm definitley a drama queen. Alla mina slut ska vara dramatiska. O_O XD))

Will låg och sov i sängen, och hans rumskambrat hade inte kommit tillbaka än. Fotsteg hördes utanför dörren, och Will slog genast upp ögonen. Rummet badade i de sista solstrålarna, och någon utanför som bankade på dörren.
Först antog Will att det var hans rumskambrat, men han hade ju en nyckel. Personen utanför ville in utan inbjudan.
Nu övergick bultanderna till bankanden, som om personen ville krossa dörren. Kanske var det meningen. Will fick panik och letade efter någonstans att gömma sig. Under sängen var det bästa alternativet. Under sängen var det dammigt och en liten mus gömde sig i hörnet.
Dörren slogs våldsamt in, den splittrades mot väggen.
Något mörkt kom in, och den verkade inte ha någon fast form, i alla fall inte vid fötterna, vilket var den enda vinkeln. Skuggvarelsen började leta under täckerna och i garderoberna, och Will skulle snart bli hittad.
Men när monstret skule titta under den andra sängen kändes det som en vind slet i Will. Håret piskade, men monstret någon meter ifrån honom verkade inte märka något.Blått sken flöt i utkanten på ögonen.
Och så dog vinden, men det blåa fanns kvar. Det kändes som om han var mindre. Och musen i hörnet verkade vara i ögonhöjd.
Monstret kollade nu in under hans säng. Will höll andan. Ansiktet hade ingen fast form, förutom ett par glödande röda ögon. Resten av huvudet var grått som en skugga.
Men den verkade inte märka honom. Den reste sig upp, och gick ut genom den sönderslagna dörramen. Will försökte komma underfund med vad som hade hänt. Med tanke på den varma pälsen och dem stora tänderna var han en mus. Han hade på något sätt förvandlats till en gnagare.

((Insidious feelings^^ O.O))

(( Will är en gnagare... This is bad. Om världen blivit så tuff att man måste förvandlas till gnagare, tror jag jag måste äta... O.O Att äta hjälper alltid. ))

Zeya gick till badrummet och gjorde sig i ordning för kvällen. Sedan gick hon ochh lade sig i sängen. De senaste dagarna hade varit sjuka. Hon han inte tänka mer innan hon föll in i en djup sömn.

((Haha, det var nog ingen som fattade....))

((Jag gjorde inte det! ^^))

Inte jag heller... *citerat i onödighetens namn*

(( ^ jag kräver ditt svar på Arianas vackra uttalande. XD ))