Hemligheter kan inte gömmas för alltid

Elladora Lestrange

Jag stod upp men ryggen vänd mot dörren när jag hörde att den öppnades.
”Jag tänker inte svara på några fler frågor.” sa jag men jag fick inget svar. Jag vände mig långsamt om och jag kände mig plötsligt yr när jag såg vem det var. Fast att jag inte hade sett honom på tolv år så var han den vackraste personen jag någonsin sett. Draco tittade på mig med sina gråa ögon och jag kunde inte låta bli utan jag sprang fram och kramade om honom. Han puttade inte bort mig som jag hade väntat mig utan han drog mig bara närmare. Jag klamrade mig fast vid hans skjorta och placerade mitt huvud precis under hans haka. Jag kände hans läppar mot mitt huvud och jag kunde inte hålla tårarna tillbaka.
”Är det verkligen du?” frågade han förundrat. Jag log genom tårarna och tog ett steg bakåt för att kunna titta på honom ordentligt.
”Klart det är jag.” viskade jag och han tog mina händer och höll dem hårt i sina.
”Jag har saknat dig.” sa han och log det där sneda leendet som jag kom ihåg.
”Jag har saknat dig med.” sa jag. Jag tittade ned på våra sammanflätade fingrar, men stelnade till när jag såg hans ring. Jag drog åt mig mina händer och tog ett till steg bakåt.
”Vad gör du?” frågade han förvånat innan han insåg att jag hade reagerat på hans ring. ”Just det.” mumlade han och rodnade.
”Jag hoppas att du är lycklig.” sa jag efter en stund för att bryta tystnaden.
”Jag är väldigt lycklig. Jag älskar Astoria och vi har en underbar son.” sa han och log. Jag lade märke till att han sneglade mot mitt finger.
”Jag är inte gift.” mumlade jag och satte mig på en av stolarna som stod i rummet.
”Du måste ha en pojkvän åtminstone, med tanke på…” sa han och rodnade igen. Jag fick en känsla av att jag gjorde honom nervös. ”Med tanke på ditt utseende måste du ha många män efter dig.” sa han och nu var det min tur att rodna.
”Försöker du säga att du finner mig attraktiv, Mr Malfoy?” frågade jag sarkastiskt.
”Du vet att jag tycker att du är vacker. Det är skönt att se att du inte är lika mager som när jag sist såg dig.” sa han och satte sig på stolen bredvid mig.
”Du kom inte hit bara för att berömma mitt utseende. Varför är du egentligen här?” frågade jag och Draco drog handen genom sitt hår. Han lutade sig fram och kysste min kind.
”Jag tror att de lyssnar.” viskade han i mitt öra. ”Men jag måste få veta. Är Cassia min dotter?” frågade han innan han lutade sig bakåt. Jag nickade lätt men Dracos ansikte gick inte att tolka.
”Jag vill att du håller dig borta från henne.” sa jag bestämt. Draco suckade och lutade sig bakåt mot väggen och slöt ögonen. ”Du måste svära på att du inte söker upp henne.” sa jag och Draco öppnade ögonen igen.
”Jag svär på att jag inte ska ta kontakt med henne.” sa han och jag andades ut av lättnad.
”Tack.” mumlade jag men han tittade argt på mig.
”Jag vet att du bara försöker skydda henne men jag tycker samtidigt att du kan förstå att jag vill träffa henne.” muttrade han och reste sig upp och sparkade i väggen av frustration. Dörren öppnades och mannen som hade förhört mig förut kom in.
”Det är dags för dig att gå, Mr Malfoy. Vi har fler frågor att ställa till Miss Lestrange.” sa mannen.
”Vad för fler frågor behöver ni ställa egentligen? Bellatrix Lestrange är död sen tolv år tillbaka och Ella är en ynk. Hon är inget hot mot trolldomsministeriet eller någon annan för den delen.” sa Draco argt och tittade på mannen med mordisk blick.
”Vi vet inte om hon inte är något hot. Hon kanske vill hämnas sin mors död. Vi vet inte vilken relation Bellatrix och Elladora hade.” sa mannen bestämt. Draco fnös och drog mig intill sig.
”Vad håller du på med?” sa jag argt när han drog upp min tröja över ryggen. Med tanke på mannens höga flämtning så gissade jag på att han hade fått syn på mina ärr.
”Skulle en dotter älska en mamma som torterade henne och försökte döda henne.” sa Draco kallt och drog ner min tröja igen. Draco gav mig en sista sorgsen blick innan han lämnade rummet med snabba steg. Jag satte mig ned på stolen och slog händerna för ansiktet. När Draco hade frågat mig om jag hade en pojkvän hade jag inte velat svara. För sanningen var att jag inte klarade av att ha en pojkvän. För att den enda personen jag någonsin älskat är Draco.

SLUTA DU PRECIS VID ENDA PERSONEN? :O

Jätte bra!
Vad snabbt du skriver!

kopierade fel.. Läs sista meningen igen

SUPEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEERFEKT!
(Superfekt= Super och perfekt...)

Jättesuperbra!!!!!

SÅ OTROLIGT SUPERMEGAFOXYAWESOM!
Du borde verkligen få ett pris för att du skriver så otroligt bra!

åhh bra

Gud gud guuuuuuud hör gör du när du skriver så underbart?!

SuperDuperBra!!!