Life - Lupple & Medi PRS

"Det är inte det. Jag är rädd.." Viskade hon och blickade på honom

Han smekte hennes kind oroligt. "Varför?" Undrade han försiktigt.

"För att göra fel. Vad annars?" Sa hon sorgset och blickade upp på honom. Lutade sin kind mot hans hand.
"Din hand är ju massiv..." Skrattade hon sedan.

Gabriel såg på henne. "Du kan inte göra fel. " Viskade han. "De vill bara träffa dig." Sa han ärligt. Han skrattade åt hennes kommentar. "Ja...rätt så." Flinade han.

Motorerna stängdes av och skratt kunde höras.
Wendy kom ner och såg på dem.
"Redo brosan?"

Gabriel tittade upp på Wendy och nog kände han sig nervös. Men kan kunde inte låta det ta över. "Absolut." Sa han leendes.

(Molly, Wendy, David, Penny, Holly. Om de var Sju så hittar jag inte det sista killnamnet. Ena brodern är ju död)

En kvinna öppnade dörren med ett Sorgset leende på läpparna.
"Wendy.. Jag beklagar." hennes tvilling kom och lade armarna om henne.

( Jag tror det stämmer, och jag inser att du känner mig väldigt väl XD jag satt och funderade på deras namn haha! Vem är vem nu då?)

Gabriel studerade sina syskon. Det var många års sen de sist träffats och för ett ögonblick kände han sig som den yngsta igen. I det andra var han villig att ställa sig bakom Olivia men han samlade sig. Kramade hennes hand, hans hand var svettig. Drog henne närmare sig. "Välkomna." Sa han mot syskonskaran.

(Jag är Molly, Wendy och Penny tror jag... )

"Du är svettig." Sa hon och skrattade.

Molly vände sig om och skrek till.
"Gabriel. Va stilig du är." Hon satte ner korgen och sprang in i hans famn.
"Åh du är så stor nu!"

Gabriel såg på Olivia, varför hade hon sagt det? Han släppte taget om henne och tog emot Molly i en varm kram. "Tack, du är precis som då." Flinade han. "Spudlande." Log han.

David såg sig omkring på markerna. Studerade Olivia. "Dig känner jag igen." Flinade han mjukt.