Skriva av sig-tråden

Tack :o

EmahS: kram ♥

---------------------------------------------------------------

Jag orkar inte med att bryta ihop på timmen och villa gråta men inta kunna, jag orkar inte behöva le hela tiden, jag orkar inte med att vänner varken förstår eller bryr sig.
Jag vill bara bort härifrån. Fuck it

Livet känns faktikst helt förvånansvärt rätt bra just nu för stunden!
Blev godkänd på min tenta så nu kan jag äntligen gå min sista termin, jag ska vara kattvakt åt en underbar katt på torsdag till tisdag och jag har dessutom mest troligt en egen katt på G som jag väl kommer få nån gång i januari nästa år! Och i januari ska jag även åka utomlands en vecka med mina föräldrar!
Och det är december som är en väldigt mysig månad och julkalendern är riktigt bra i år : D

Så ja, jag är rätt happy just nu faktiskt Kärlekslivet är väl precis som vanligt men aja, det finns hopp där iallafall och det är ju inte fy skam iaf

Nu ska jag fira tänkte jag, för min nyss klarade tenta. Chaitelatte och lussebullar! Jag tycker jag förtjänar det, efter allt jävulskap så ja tack då ska jag ta vara på de glada stunder jag har!


Och det är dessutom mormors födelsedag idag, hon skulle ha blivit 76 år idag! Jag vet nu att hon vakar över mig ♥ ♥

måste inse att du är vacker som du är måste inse att du är vacker som du är måste inse att du är vacker som du är

Wilma förstår till viss del min betygsångest. Madeleine och Clara förstår mina fanhirlingmoments. Men jag kan inte berätta för någon om tvångstankar, prestastionsångest, allt egentligen. Ingen skulle förstå, ingen skulle bry sig, ingen, ingen, ingen, ingen, ingen i hela världen skulle bry sig om att jag mår dåligt

Är det bara jag som tycker att människor kan vara så skumma?
Jag menar, idag sa en kille i min klass att han vill jobba på ica. Som riktigt jobb alltså. Resten av livet. Det var hans dröm.
Jag kan på riktigt inte förstå hur man kan vilja bo kvar på samma ställe resten av sitt liv, och ha allting planerat när man är 15 år. Ica dessutom.
Själv räknar jag dagarna tills jag ska bort härifrån och jag har ingen som helst aning om vad jag vill göra, men det kanske blir bäst så. Visst, jättekul om man har en dröm och vill jobba för att nå dit, men det har inte jag. Jag skiter i vad som händer så länge jag slipper bo kvar här med alla dessa idioter som jag ser dagligen, JAG VILL BORT HÄRIFRÅN.
DET HÄR DUGER INTE.
JAG SKA BLI EN VIKTIG MÄNNISKA.
JAG SKA LEVA OCH HA RIKTIGT KUL.
JAG SKA SKITA I VAD ALLA TYCKER OM MIG.
JAG SKA BRYTA MIG LOSS FRÅN ALLA DESSA STEROTYPER OCH NORMER.
INGE MER NU.
SO DONE WITH THIS SHIT.
TACK OCH HEJ.
SES I DET VERKLIGA LIVET.

Jag är så less på att mina 3 närmaste vänner (i verkligheten) är sådär smarta som alltid får höga betyg. Jag har fått F på alla prov vi haft förutom 3 stycken typ, och då kommer min kusin och säger att hon är "så jävla dålig, och så missnöjd med att hon fick ett B på ett geografi prov". Liksom hej kära kusin, jag var den enda som fick F på ett jätteviktigt geografi prov i sexan, och jag har fått f på alla prov vi haft i stort sätt.

Vi fick tillbaka ett so prov idag och det första jag hör är "OMFG JAG FICK A" och "Meh, jag fick bara B..." och "Oj shit jag fick B vad bra" och jag sitter där med ett C. JA jag är nöjd, men alla mina vänner fick B eller högre.

Jag är så less på att vara den där dåliga kompisen.

Vet inte riktigt hur gammal du är, men det låter som att du är yngre än mig (jag är 22), alltså kan jag dela lite livserfarenhet;

I det långa loppet så är det inte värt att jämföra dig själv med andra. Det är sällan som du borde jämföra dig med någon annan än dig själv. Om du nu nästan alltid brukar få F som du skriver och nu har fått ett C så är det en jättestor förbättring som du borde vara jättestolt över! Oavsett vad dina kompisar fick för betyg eller hur deras förbättring ser ut.

Jag har alltid varit en sådan som fått höga betyg nästan lite skamligt lätt i skolan, mest för att jag är teoretiskt lagd. Men det skulle aldrig falla mig in att se ner på någon av mina klasskamrater som gjort sämre ifrån sig än mig, eller som måste kämpa hårdare än mig. Om något så finns det inget som gör mig så stolt som vän, som när en kompis har kämpat hårt och rest sig från underkänd till godkänd på en kurs - det gör mig alldeles varm inombords!

Det som är viktigt är ditt engagemang och hur mycket du förbättrar dig själv med tiden, i jämförelse med dig själv. Glöm inte det

Imorgon har Bring Me The Horizon en konsert i Stockholm...
Låt mig stanna hemma och gråta i sängen istället för att gå till skolan...

Tvångstankar och prestationsångest?
Jag förstår dig mer än väl, förstår hur jäkligt det känns. Att ha ångest varje gång något inte blir perfekt, vilket händer nästan hela tiden. Att satsa på A i allt och jämföra allt med andra. Att vara tvungen att kolla att det är låst över 10 gånger, att behöva peta på en lyktstolpe och känna folks blickar på en, att i stort sett aldrig känna sig nöjd med något. Att känna paniken sprida sig när något är ojämnt antal. Att gå ett steg baklänges för varje två steg framlänges, för annars känns det som att något hemskt kommer att hända.
Jag vet och jag förstår dig.

♥