Life - Lupple & Medi PRS

(De är på nedervåningen)

"Okej då!" Hon slog ut med armarna och såg på honom.
"Så jag ska sitta naken ute så alla kan se mig?" Hon såg på honom.
"För jag äta något annat än barr då?"

Gabriel såg på henne. "Vem har sagt någonting om nakenhet?" Undrade han mjukt. "Och jag hoppas du äter mer än barr." Log han, i hopp om att få henne att le.

"Du?" Frågade hon och axlarna slappnaddes av när hon sjönk trött ner på golvet.
"Jag är så trött. Jag har sådana humörsvängningar. Om det här var litet. Vänta tills jag är helt orationell. Du kommer fan aldrig få tyst på mig."

Han satte sig vid henne och smekte henne över håret. "Men Olivia. Ta och sov lite då?" Föreslog han ömt. "Det är helt okej. Den dagen, den sorgen." Log han.

"En halvtimme. Du väcker mig." Hon höll hans hand.
"Lova mig." sa hon och reste sig och såg in i hans ögon.

Han kramade hennes hand ömt. "En halvtimme." Log han. "Jag lovar." Sa han och kysste hennes kind lätt.

Hon öppnade dörren och smet ut. Man kunde höra henne när hon gick upp för trappan och sedan dörren som ständigt.

"Är hon okej?" William tittade in och såg orolig ut.
"Hon verkar ganska sur på dig"

Gabriel såg på William med ett lugnt leende. "Hormoner." Svarade han enkelt. "Med sorg." Avslutade han. "Hon är okej." Försäkrade han.

"Och ny vetskap om hur en Alfas fru kommer bli behandlad"

Gabriel såg på honom, suckade. "Det också. Men hon kommer ju bo här eftersom hon är väktare. Så hon kommer ha det annorlunda." Sa han. "Det är vid dessa tillfällen det kommer krävas vissa saker av henne." Suckade han.