Sjunde året på Hogwarts

"Nej vi har fler sporter, men quidditch är den vi spelar här!" protesterade Draco. "Och vad är visten med att ha en massa sporter?"
"Ni får ursäkta honom." skrattade jag
"Nej Godric hollows är en av de få städer där magiker och mugglare lever sida vid sida utan problem. konstigt att pappa inte attakerat den staden." sa jag och log lite.
"Nå ska vi åka idag eller?" sa Draco
"Vem är det som nu är otålig och rastlös?" skrattade jag och tog sedan tag i de andra och transfererade oss till Godrics Hollows. vi landade på huvudgatan och jag såg mig omkring och log. staden var verkligen mysig

Vi landade på huvudgatan, den kullerstensbelagda gatan gick rakt fram och var omkantsde av fina hus.
Himelen var, klarblå det droppade från träden och fåglarna kvittrade.
- Vilket härligt väder och vilken härllig stad sa jag och vände mig om till Cara och log.
- Vad kan man göra här då? sa jag undrande men avbröts av ett högt PANG.
Och en grupp på 10 snappare, dök fram från ingenstans.
- Ge mig smuttskallarna, sa han med grov röst och riktade trollstaven mot mig.
- Ge mig dom, sa han igen
Då blir ingen skadad, vi har letat efter dom här länge,
och nu har vi äntligen fått tag på dom,
de ska infinna sig på förhör och bli av med sina stavar,
och eftersom att de inte infann sig på sitt förhör tidigare när de fick tid så kan nog en Askabanvistelse va att vänta.
Sa han med ett hårt skratt.

jag såg förskräckt på snapparna och sedan på mina vänner. det här var kanske inte någon bra ide?
"Låt dem vara!" sa jag vast och drog min stav. Draco såg på mig och drog sin,
"Vi verkar ha någon som vill leka." skrattade en av snapparna och jag hade för mig han hette Mikael.
"Ja det verkar inte bättre. stoppa undan staven dumma flicka." svarade deras ledare och jag kände igen honom som John.
"Vill du ha dem får du ta dig förbi mig först." sa jag kallt.
"Cara är det här en sån bra ide?" Sa Draco och såg på de andra 9 personerna.
"Du borde lyssna på Malfoy." sa John
"De ska inte till Azkaban och lite på mig Draco jag vet vad jag gör." sa jag utan att ta blicken från John.
"Jag tror någon har läst för många böcker. vad tänker du göra? kasta små förtrollningar över oss?" sa John kallt, jag stirrade kallt på honom och lät ögonen bli röda innan jag kastade iväg Crucio ickeberbatl. jag såg kallt på honom när han låg på marken och skrek. De andra snapparna började gå mot mig.
"Jag varnar er ett steg till och ni faller döda ner på marken." sa jag vaste och de såg osäkert på mig. jag visste att de kände igen mina ögon och de var inte så säkra längre. jag hävde förbannelsen över John som såg upp på mig. jag stirrade ner på honom.
"Vad det något du ville?" Han visste inte vad han skulle svara utan bara slog ner blicken.
"Trodde väll det. nu vill jag att ni försvinner här ifrån och inte kommer tillbaka." sa jag befallande och de nickade, John såg på sina "kollegor" och de började sedan transferera sig där ifrån.
"Du kan inte skydda dem för alltid! vi kommer få tag på dem!" skrek Mikael innan de försvann. jag andades ut och mina ögon blev blåa igen. de var inte fören nu jag märkte att jag hade spänt mig. jag vaklade till lite och Draco tog tag i mig.
"Är ni okej?" frågade jag dem

- Ja de han inte göra något, tack Cara
Men du borde inte ha gjort det, vad tror du din pappa säger?
Dean såg på Draco och log.
- Tack Draco jag trodde aldrig du skulle rädda Laura och mig, vi är ju trotsállt bara smutskallar och jag trodde du hatade sånna.
Jag såg på Cara och sen på Draco
- Ja en sak är då säker, vi ligger högst upp på mugglarlistan, och det kommer inte att bli något problem för dem att ta oss på påsklovet.

"Jag kan hantera pappa. men man vet aldrig, jag får väll en utskällning och sedan frågar han väll om jag är okej och sedan straffar han väll dem för att de hotade mig." skrattade jag som om de var de självklaraste i världen.
"Äh, man kan väll ändras, och vi är väll kompisar antar jag." sa Draco med en axelryckning och jag slängde mig runt halsen på honom och kramade han glatt.
"Du har dåligt inflytande på mig, först förlovar jag mig med en Gryffindorare och nu umgås jag med mugglarfödda." sa han och log glatt och slog armarna om mig.
"Det är till det bättre." sa jag och vände mig sedan till Laura och Dean.
"Nej det blir nog inga problem, bara de inte skadar er nu." sa jag lite oroligt
"Men vi skulle ju komma hit för att ha kul." sa Draco och vi nickade
"Så vad ska vi göra först?" frågade jag

- Klart vi är kompisar Draco jag är glad att du sa det, ska jag vara ärlig så trodde jag som Dean.
Att du bara umgicks med oss för att Cara gjorde det. Jag trodde inte att du ville vara vän med oss, jag är så glad Draco, sa jag och log glädjestrålande mot honom.
- Jag klart att vi är kompisar Draco, jag är glad att du vill det, sa Dean till Draco
- Ärligt talat Cara, jag har ingen aning om vad man kan göra här, så du får bestämma.

"Okej ni behöver inte överdriva det! jag har fortfarande ett ryckte att tänka på." sa Draco men han log lätt. innan han anlade sin vanliga mask och jag log glatt mot honom.
"Ge dig Draco. du är glad över att ha kompisar. jag vet vad som ror sig i dit huvud." sa jag och rufsade om hans hår.
"Hej jag har faktiskt fixat håret." sa han och såg strängt på mig men jag bara igronerade honom
"Vi kan väll se oss omkring, jag har faktiskt aldrig varit här. men vi kn väll se vad vi hittar. nått kul måste de väll finns att göra här." sa jag glatt och började gå vi såg på husen runt omkring oss, vi pekade och skrattade. vi gick förbi ett fult rosa hus och jag skrattade men stanade plötsligt och Draco gick in i mig.
"Cara, vad i...?" jag stirrade på ett fallfärdigt hus.
"Så det var här allt började." sa jag och gick mot de fallfärdiga huset. jag öppnade grinden och gick in i den bevuxna trädgården.
"Cara, vad menar du? Cara, VÄNTA!" skrek Draco och rusade efter

Jag skrattade åt Draco sedan gick vi runt i staden, och såg på alla hus som var där.
Plötsligt sprang Cara in genom en grind till ett fallfärdigt hus in i en vildbevuxen trädgård.
Jag och Dean rusade efter Draco och vi stannade alla vid Cara i den vildvuxna trädgården och såg oss om.
- Är du säker på att vi bara kan gå in här? undrade jag.
Är det inte någon som äger detta ställe?
Vad är det här för ställe Cara, sa jag och såg oroligt på henne, hon såg så konstig ut.

jag hörde stegen bakom mig men jag vände mig inte om. jag bara såg på huset. jag gick mot dörren.
"Är du säker på att vi bara kan gå in här?" frågade Laura. "Är det inte någon som äger det här stället."
Jag kände på dörren som inte var låst och varför skulle den vara?
"Vad är det här för ställe Cara?" jag stannade.
"De som bodde här dog för 16 år sedan" sa jag tyst och gick in. jag undrade hur de hade levt? jag undrar hur de kände när pappa kom hit?
"Cara, vilka bodde här? vad är det här för ställe?" sa Draco oroligt när jag steg in genom dörren.
"Det är här allt började för 16 år sedan. Lily och James Potter bodde här." sa jag tyst och började se mig runt i huset. jag studerade vardagsrummet och köket, trots att de var fallfärdigt och ingen hade bott här på 16 år så kändes de ändå varmt och tryggt och de hade det säkert varit innan Peter avslöjade allt. jag kände hur irriterad jag blev på råttan. de var hans fel allt ihop, hade han inte sagt något om var de befann sig hade kriget aldrig börjat! jag såg på trappan och började gå upp för den. mina vänner såg konstigt på mig, men jag igronerade dem och kom upp till övervåningen. jag gick mot rummet där jag visste att Lily dog och offrade sig för Harry och där pappa så gott som dog. jag öppnade långsamt dörren och såg in i barnkammaren, den var föll med värme och glädje och jag kunde inte låta bli att, tårarna började rinna. jag hörde hur de andra kom in i rummet. Draco såg oroligt på mig innan han slog armarna runt mig. jag bara stod där och såg på rummet. varför kunde de inte bara fått leva? varför hade pappa bara inte kunnat låta dem vara? varför hade han inte bara kunnat stanna hos mig och vara min far? varför var Pettigrew tvungen att avsläja dem? varför var allt tvungen att gå så fel?

Så det var alltså här Harry hadde bott.
Jag såg mig omkring i det fallfärdiga huset.
Det var ändå varmt och fint på nått konstigt sätt. Vi följde med Cara upp på övervåningen och gick in i barnkammaren,
där Harrys föräldrar och nästan Caras far mist livet.
Cara stod där med tårar i ögonen,
och jag kände mina rinna jag med.
Dean höll om mig och jag vet inte hur länge vi stod där utan att säga något.
Ja tänk om allt hade varit annorlunda.
Tänk om de hade fått levt.
Den där jävla Pettergrew.
- Jag hoppas att han dör, sa jag.
Och de andra hoppade till
- Vem då?, undrade Dean.
- Pettergrew förstårs, det var han som gjorde allt det här, sa jag och såg runt om i rummet.
- Jag önskar att jag skulle kunna döda honom, då hade inget av detta hänt,
då hade jag haft min familj kvar och Harry också,
sa jag argt med tårar i ögonen och såg på de andra.