PRS Lupple & Medi

"Skada Willow." Hon såg på honom.
"Hans instinkt slog på." Hon sträckte fram en kopp och log.
"Hur mår hon?" Hon vände blicken och drog försiktigt bort håret från hennes ansikte. Såg sen p handduken.
"Mycket blod." konstaterade hon.

Alexander nickade sakta.
"Jag tror hon vet det. Men hon är rädd." Sa han och tog emot koppen och tog några klunkar och log svagt.
" Hon är trött. Men hon kommer bli bra." Sa han och suckade.
" Hon skulle förlorat mer om Lathan hade druckit." Sa han och studerade henne och lyssnade på hennes hjärta och andning ett tag. Den var stabil.

"Ja och hon kanske inte vågar se honom idag. Men vi måste tillbaka inatt." Hon suckade.
"Jag hoppas hon förlåter honom och det kommer gå bra."
Maria reste sig och såg på honom.
"Jag går och letar upp Lathan."

"Gör det." Sa Alexander och log svagt medan han vakade över Willow och hennes tillstånd.

Dorian gick in till köket och hällde upp blod innan han gick tillbaka in till Willow och satte sig.
Han sa inget utan bara satt där och tog hennes hand försiktigt så hon skulle veta att han var där trots att hon sov.

Maria hade gått till utkanten av huset och såg sin man sitta vid en bänk.
"Käraste du gjorde ett misstag. Ingen klandrar dig." Hon slog sig ner och drog honom till sig.
"Du är iallafall man nog att låta henne vara. Men du måste säga förlåt senare."
Hon smekte honom och log varmt.

Willow vaknade till och öppnade ögonen och såg Dorian och drog sig ur.
"Jag vill vara ensam, bara för ett tag." Hon vände sig trött om och suckade trött.
"Jag behöver bara vila jag vet det."

Alexander hade lämnat rummet samma stund som Dorian stigit in i det och Dorian såg på Willow med orolig blick och nickade.
"Okej." Sa han och flyttade sig ifrån henne.
"Behöver du mig så finns jag här." Sa han och drack lite mer av blodet.

Lathan stirrade rakt ut med en tom blick. Hörde och kände av Maria men kunde inte svara utan han bara skakade på huvudet.
Hur kunde han låta en sån sak ske? Han var skamsen, otroligt arg på sig själv och helt förtvivlad över hur Willow måste känna sig.

"Okej." Hon kröp ihop och pillade slött på kudden och hörde fåglarna kvittra utanför.
"Dorian? Är din pappa ledsen tror du?" Hon vände sig om och hon såg med tårar på honom.
"Jag vill inte det. Han är som en pappa för mig."

"Älskade." Hon lade armarna om honom.
"Det ända sättet för dig är att du säger förlåt. Säg sanningen bara." Hon log vänligt.
"Det blev för intimt och hennes hjärta slog för fort. Jag var nära på att hoppa på henne själv."

Dorian satt tyst och stilla i andra änden av rummet och drack av sitt blod. Tittade åt hennes håll när hon tilltalade honom.
"Självklart är han ledsen Willow. Han har skrämt dig av misstag men du blev sårad av det. " Sa Dorian ärligt och såg på henne.

Lathan nickade sakta.
"Självfallet måste jag säga förlåt." Sa han allvarligt. Han var bara inte redo för det. Inte än.

Hon satte sig upp och såg sedan mot fönstret men sjönk sakta ner.
"Jag vet inte vad ni gör med mig men jag blir alltid så trött." Hon log och la handen mot sin hals.
"Måste jag binda något för era munnar?" Hon log trött och slöt ögonen.

"Jag vet älskade men dröj inte för länge." Hon drog en hand genom hans hår.
"Du gjorde fel men av misstag. Lucifer kommer inte vara lika vänlig om han får tag i henne." Maria reste sig och tog hans hand.
"KOm vi jagar tillsammans. Det brukar få dig på bättre humör."

" Denna gången är det för att du har blodförlust. Du förlorade blod av blödningen. Men du kanske känner dig mer trött eftersom vi andra inte har den känslan. Vi andra behöver inte sova." Föreslog han och skrattade lågt.
" Du bör bära korset. Det kommer minska risken för att ett sånt här misstag sker." Sa han ärligt och drack upp blodet.

Lathan skakade på huvudet.
"Prata inte om honom. Och vi bör inte lämna huset. Jag måste prata med flickan. Förklara. Av många anledningar. Jag måste prata med Dorian om vissa saker också." Sa han allvarligt och reste sig upp.