Tredje Världskriget

"Klarar mycket värme?" sa hon frågande, skulle de ut i öknen? Vad var de bästa kläderna då? Nike visste inte sådant, hon hade inte levt i ett sådant klimat.

"Äh, allt i min garderob ska göra det!" Sa hon lite frånvarande och stängde dörren så att Nike inte skulle se henne. När det var gjort tag Akhiti tag i två små ryggsäckar och packade dom med olika föremål. Där bland annat vattenflaskor och torkad mat. Med dagens teknologi var de packade så smått att det fick plats mycket med grejer i de små väskorna.

Nike protesterade inte mer utan fann ett par jeans som hon drog på sig, ett linne och en grön tröja över det samt ett par bekväma kängor. Varför Akhiti hade klädet i hennes storlek var henne förundrat.

Efter Akhiti packat klart väskorna bytte hon snabbt om med kläder hon gömt i en kruka som var läskigt lik en sådan som man lägger mumiernas inälvor i. Snabbt var påklädd i ett par shorts och en t-shirt medans en hatt skuggade hennes ansikte. En kniv placerade hon i bältet, liksom andra små föremål. När hon var klar öppnade hon dörren och gav Nike en ryggsäck.
"Nu drar vi soldat!" Sade hon retsamt med ett leende på läpparna.

Något lyste till i Nikes ögon.
"Soldat?" log hon och fann en keps för att skugga ansiktet med. Det var längesedan hon kallats soldat och hon gillade den beteckningen. Hon fångade ryggsäcken med väl tränade reflexer och armar.

Akhiti log, men leendet nådde inte ögonen den här gången.
"Kom nu, så drar vi!" Sa hon och började gå. Prinsessan öppnade dörren, men inte utan att först ta något lite diskret, för att sedan stoppa ner den i skon.

Nike märkte inget utan bara följde eget Akhiti som hon brukade. Hon hade vant sig vid att alltid vara ett halvt steg bakom henne som den tjänare hon var här.

Akhiti ledde dem till en liten svävare fylld med vakter. Ett stort fejkat leende var på plats när hon hälsade på dem och ledde Nike fram. Det var ett väldigt litet men modernt fordon utan tak.
Prinsessan satte sig längst fram bredvid chauffören, vakterna tänkte över detta men valde att det inte var så konstigt.

Nike satte sig bakom Akhiti, hon var tyst och var varm. Hennes hy tålde inte solen och hon var inte van vid detta klimat. Därför var hon tvungen att täcka hela sin kropp och blekheten var tydligmot de solbruna invånarna.
Hon var rädd att vara själv i öknen, hennes rymningsförsök hade lett till att hon nästan bränts ihjäl och dött.

Akhiti hade planerat allt, om nu bara rätt tillfälle kunde komma.
Prinsessan såg sin chans när slottet var utom synhåll, solen stod högt på himlen och svävaren flög rätt lågt.
Hon vände sig om och talade med sötaste röst med vakterna.
"Ursäkta mig Clad o Brad, men jag hör något surrande nedifrån, kan ni kolla upp det åt mig?"
Planen hade satts igång. De två vakterna nickade som besatta och började spana nedåt. Akhiti log och tog tag i tillfället.
Prinsessan ställde sig hastigt upp och knuffade ner vakterna.
"Förlåt ads!" Skrek hon, samtidigt som hon hastigt tog föremålet ur skon och riktade det mot chauffören. Det var med kall röst hon talade nu.
"Hoppa." Mannen svalde vid åsynen av pistolen.

((förlåt att det tog sån tid, jag skrev om det här minst 4 gånger och 3 av den försvann det...));